Resebrev 72 2011-12-07 – 2012-01-08

 

7/12 – 20/12

Jobb jobb jobb...

Lämnade Ann-Christin på flygplatsen och bilen i Kapstaden och tog tåget hem. Nu skulle Lovisa få sig en rejäl ansiktslyftning. Teakdäcket var hårt slitet och nåtningen dålig. Så för ändamålet hade jag skaffat en specialmaskin som är gjord för att fördjupa skårorna där nåtningen sitter. Maskinen är tysk och av märket Fein. Det är en oscillerande maskin (22000 svängningar/m) och de har gjort specialknivar (3, 4, 5 alt. 6 mm) som man fräser nya spår relativt enkelt med. Det största problemet var att skaffa Sikaflex. Det är semesterstängt i Sydafrika från den 9/12 till den 15/1. Det går inte att få fram någonting. Så det var ett ”kattrakande” inom hela landet för att få ihop de nödvändiga tuberna. A-C fick ha med sig de som fattades från Sverige. Dessutom finns det inga teakpluggar att köpa så de fick gå med samma transport. Det blev 14 dagar med jobb från det solen gick upp (0430) till sena kvällen nonstop med fräsning, slipning, nåtning och återigen slipning. Teaken på Lovisa är inte slipad någon gång under hennes 21-åriga liv så där är gott om material att slipa på. Slutresultatet blev över förväntan och hon ser nu nästan ny ut.

Vädret under denna period var blåsigt, blåsigt och återigen blåsigt. Första veckan dessutom ett stort antal regnskurar som ställde till det för mig. Det skall vara torrt när man tejpar och nåtar!

På kvällen den 20/12 kom Ann-Christin tillbaka från Sverige. Hon hade fördelat tiden jämt mellan våra tre döttrar med familjer samt sin mamma. Skönt att höra att alla mår bra och längtar till att vi skall komma hem nästa år. Sista dagen ägnade jag åt att storstäda båten inne och försöka få bort allt slipdammet som yrt in.

Kollade kontot via datorn för att se ”ställningen”. Blev något förvånad när jag upptäckte att det bara var ca 4000 kr kvar. Borde vara runt 20000. Och mycket riktigt. Det var gjort 16 uttag runt om Kapstaden samt i Namibia. Ringde A-C i Sverige så hon kunde stoppa förödelsen. Det är ett av de kriminellas favoritsysselsättning att tömma turisternas Visakonto och speciellt i turistorterna runt Kapstaden är det mycket vanligt förekommande. Banken fixade nytt kort och satte in de försvunna pengarna omgående. Tack för det!

Fram tom julafton tog vi det lugnt. Jag var slutkörd efter 14 dagars nonstopslit i Duracelltempo och i mycket obekväm arbetsställning (inte bra för gamla gubbar), A-C efter resan och att ha bott i ”kappsäck” i två veckor. Julafton firade vi på Panacea med typisk svensk julmat. Gott och trevligt!

Juldagen blev till arbetsdag. Bytte den gamla växelwiren mot en ny i förebyggande syfte. Sen blev det till att sätta nya teakpluggar samt försänka de skruvar ”som kommit i dagen” efter slipningen. Resultat, ca 500 stycken. Gör sista slipningen efter pluggningen och kan återigen konstatera att det blev mycket bra och snyggt.

Ann-Christin inventerar samt städar ur samtliga förråd i båten. Gör inköpslistor och räknar på antalet middagar som vi skall inhandla inför den lååånga seglatsen till Karibien.

Om teakdäcket var slitet så var det ingenting mot hur Lovisa såg ut i nergången samt i kajutan. Det sliter hårt att bo på denna lilla yta i 8 år och under ganska tuffa omständigheter Det var mycket hack i golvet efter alla grytor, porslin och verktyg som trillat under seglingarna. Lacken på skåpen var delvis borta och det var inte fräscht att skåda. Vi hade för avsikt att göra dessa stora reparationer i Trinidad men kom fram till att det är bättre klimat här för att slipa och lacka. Här är 20 – 23 grader och mycket torr luft (ca 50 %). I Trinidad är det oftast 80 – 90 % luftfuktighet och 30 – 35 grader. Så det var bara att gripa sig an denna inte helt angenäma uppgift. Varje morgon fick vi stuva in samtliga lådor och kassar med material i förpiken. Samtliga dynor från sittgruppen gick samma väg. Skåpluckor tejpades. Golvet och bordsskivan togs ut på bryggan. Sen slipade vi ner samtliga ytor så de var fria från gammal lack samt fixade skador och repor. Varje kväll tog vi tillbaks allt för att ha någonstans att sova. Allt löst slipades och lackades ute på bryggan. Efter tre lackningar på inredningen och fem på golvet var vi nöjda. Resultatet blev klart bättre än förväntat. Lovisa är (nästan) som ny och vi är mycket glada att vi är klara med detta mastodontjobb. Att göra denna ”operation” samtidigt som man bor i båten är inte kul men i detta fallet tyvärr nödvändigt. Om nu någon vän av ordning undrar varför vi inte väntar med dessa ”ansiktslyftningar” till dess att vi kommit hem till Sverige så är svaret att när vi ligger i Åhus hamn så är Lovisa till salu. Och vi vill att hon skall vara i försäljningsskick när vi kommer hem. Vi har lagt ca 400 arbetstimmar under denna tiden, hälften på teakdäcket och hälften på lackningsarbeten. Att ha det kvar nästa höst efter hemkomsten känns inte så kul. Och nu när vi är klara så kan vi ju njuta av att segla med en superfräsch båt.

Om någon läser detta och är ute efter ”världen bästa långseglare för två personer” så hör gärna av er på sfc6433@sailmail.com

Om ni vill provsegla henne så är vi i Karibien från mitten på mars och framåt. Hon är dock inte till salu förrän hon ligger i Åhus hamn i augusti 2012. Priset är 975000 sek och då ingår allt. Se utrustningslista på vår hemsida.

 

Vi har haft en fantastisk tid i Sydafrika. Naturupplevelser i djurparker samt en härlig vinrunda i Stellenboschområdet. Besöket hos Alf och Marie på Tempelwine inte att förglömma. Den del av landet som vi sett är mycket vackert. Kustvägarna är fantastiska och inte blir det sämre av att det simmar valfamiljer i vattnet nedanför rastplatserna.

Vi har nu ”bott” här i 2,5 månader och haft mycket kontakter med diverse människor som jobbar och lever här. Mycket fungerar bra här och liknar Europa men annat fungerar dåligt eller inte alls. Att se kåkstäder där det bor miljoner människor är beklämmande. 35 % är utan fast arbete. 75 % av befolkningen tjänar under 2000 kr i månaden. Ytterst få tjänar över 6000. Prisläget är någonstans mellan 50 – 75 % av det svenska. 12 % av befolkningen står för 82 % av skatteintäkterna. Levnadsomkostnaderna stiger konstant med 10 % om året men lönerna ligger lika konstant stilla. Här möts definitivt tredje världen med första som en sydafrikan uttryckte det. Så tyvärr, landet är trevligt att besöka, härligt att leva i, men det kan nog bara gå på ett håll. Mer än en sydafrikan har hävdat att landet är på väg att bli ytterligare ett ”typiskt fattigt afrikanskt land”.

Idag är det den söndagen 8/1 och vi planerar att checka ut på onsdag. Avfärd fredag morgon om nu vädret inte ändrar sig. Vi behöver svaga vindar när vi passerar kapet. Det är 20 nm som kan bli lite kämpiga men sen bär det iväg norrut mot St Helena dit det är ca 1700 nm. Där stannar vi några dagar och sen blir det Trinidad nästa, en lång seglats på ca 3700 nm. Så vi har alltså ca 6 veckors segling framför oss nu med kort avbrott hos Bonaparte.

Väl mött i Trinidad.

 

Hälsningar från Anders o Ann-Christin

 

Ps. Nyårsafton firade vi på Berthas med en trerätters meny tillsammans med Bertil och Agnes på Panacea. Avslutade kvällen på Yachtklubben. En trevlig men ganska ordinär kväll. Inte en enda raket sköts iväg, vilket är ovanligt. Andra fattiga länder vi besökt pangar på i stor skala med sina fyrverkerier för minsta anledning. Ds.