|
(Nedan kan ni läsa det färskaste
resebrevet. Ovan kan ni välja de äldre. Dessa läggs in fr.o.m. nu så snabbt
webmaster kan.)
Resebrev
53 2009-10-11
– 2009-11-10
Nukualofa 11/10 – 15/10
Vi fick vänta några dagar på rätt vindar till Nya Zeeland. Under tiden
jobbade vi med båten, bytte olja och bränslefilter. Watermakern slutade att
bygga upp trycket så den jobbade vi med i två dagar, dock utan framgång. Gick
igenom samtliga förråd och slängde allt gammalt och utgånget. Men så till
sist så var det klartecken från ”väderinformationen” att vi kunde dra upp
ankaret och ge oss ut på den sista resan för detta år. När vi checkade ut så
råkade vi ut för den värsta tjänstemannen på hela vår resa. Han var på
ett rasande humör och visade verkligen vilken makt han hade. Som väl är så
är han ett riktigt undantag. Normalt så är dessa tjänstemän som klarerar
oss seglare in och ut i respektive länder mycket trevliga.
Seglingen till Nya Zeeland 15/11
– 26/10
Vi tar ner nya gribbfiler med tiodagars väderrapporter varje dag plus att
vi har prenumererat på en veckoväderrapport från en pensionerad väderguru
(Bob McDevitt) som enligt ryktet ”aldrig har fel”. Vi skulle få
bra vind de första 3 – 4 dagarna. Därefter sydliga vindar 2 – 3 dagar
(inte bra) och avsluta med svaga vindar från väster. Det viktigaste var att
det inte skulle bli några vindar i kulingstyrka även om resan drog ut på
tiden. Och resultatet blev ungefär som lovat. Vi fick fyra fem dagar med bra
vind mot målet. Men sen kom motvinden så vi fick gå västerut i två dygn i
ganska kraftig vind. Dessa dagar kom vi endast 40 - 50 nm mot målet mot normalt
100 – 130. Vind och strömmar var inte på sitt bästa humör så vi fick
kryssa oss ner mot NZ. När sedan vinden avtog så körde vi motor de sista fyra
dygnen. Totalt blev det 1275 nm. Motorgång 96 timmar och det tog oss exakt 11
dygn. Vi var mycket nöjda med vår översegling. Fick rapport på radionätet
om en båt som tappade rodret på denna sträcka men lyckades ta sig till Upoa
efter några dagar. Känns som ett skräckscenario!
Whangarei 26/10 – 10/11
Sista dygnet motorseglade vi i verklig slow motion för att inte angöra
Marsden Marina under mörker. Marsden Marina är en relativt nybyggd
marina ända ute vid kusten. Här kan man numera klarera in väldigt enkelt.
Whangarei ligger sedan 11 nm upp längs med en flod där man bara kan gå när
det är högvatten. Man måste meddela sin ankomst till NZ minst 48 timmar innan
angöring. Efter ca en timmes väntan kom det en man från Customs och fixade
inklareringen på nolltid. Färsk frukt, färskt samt fruset kött och soppåsen
tar de hand om, detta får inte införas i landet. Med sig hade han en kasse med
informationsmaterial samt en flaska med vitt Nya Zeeländskt vin som välkomstpresent!
Tänk er detta i Sverige!
Efter inklareringen satte vi full fart mot Whangarei. Angjorde bryggan utanför
Riverside Drive Marina där vi bokat plats sedan några månader. Marinan ligger
på gångavstånd till stan (20 minuter) och det känns att vi verkligen
valde rätt marina. Första kvällen blev det en halvflaska Moet, färska
lammkotletter, färsk sparris samt ett gott vin från NZ.
Första dagen efter ankomst köpte vi biljett hem till Sverige. Det blir lördagen
den 14/11 kl 1400 och resan går via Kuala Lumpur, Amsterdam och Köpenhamn.
Resan tar 26 timmar i luften. Vi landar den 15/11 med en tidsförskjutning på
12 timmar. Så det kommer nog att ta några dagar innan man är anpassad till
detta.
Efter 12 månaders segling så är det rätt mycket som skall åtgärdas på
Lovisa. Watermakern har jag jobbat med i fyra dagar men tyvärr inte så framgångsrikt.
Vi får se när vi åter är i vattnet nästa år hur den beter sig. Vi har lämnat
in två segel till översyn hos Pelle Pettersson (utvandrad svensk) som driver
segelmakeri här. Han gör även Canvas jobb och det behövde vi. Så nu har
Lovisa en ny röd Sprayhood samt ett nytt sol- och regnskydd. Detta var efterlängtat
och verkligen av behovet.
Dieseltanken
är rengjord och försedd med nya kranar för enklare kontroll av bränslet.
Plottrar, Eccopilotet (framåtseende ekolod) samt en autopilot är inlämnad
för service. Resultatet var ganska nerslående. Reservplottern samt det framåtseende
ekolodet var oreparerbart. Tar hem dem till Sverige så får vi se vad
servicegubbarna har att komma med. Huvudplottern skulle gå att reparera men det
blir dyrt. Återigen, de specialtillverkade och oförskämt dyra instrument som
krävs på en bekväm långseglare har en kvalitet som är under all kritik!
Vindinstrumenten som är original (VDO) från 1990 kan däremot få godkänt.
Dock gick det inte att reparera fler gånger så nu har vi ett modernt, trådlöst
(radiosignal från masttoppen) som säkert kommer att krångla innan vi ens lämnat
marinan!
Ny
tätning och nytt lager för den utgående propelleraxeln samt nytätade röstjärnsgenomföringar
så nu skall vi slippa saltvatten under resten av vår resa är det tänkt.
Så nu är Lovisa i tipp topp skick och redo för nya äventyr när vi återkommer
i mitten av mars nästa år. Planerna är att resa runt i NZ i minst två veckor
när vi är tillbaka. Sen blir det Fiji och Vanuatu under 2 – 3 månader. Därefter
Australien med rundturer samt besök i Sidney. Framåt höstkanten går vi västerut
mot Sydafrika. Planerar att åka hem till Sverige därifrån några veckor och därefter
segla till Brasilien, Karibien samt hem via Azorerna och Skottland. Med denna
plan är vi hemma igen augusti 2011. Men som vanligt är planerna just bara
planer!
Lite
siffror för kalenderbitaren:
Årets seglingar blev 8920 nm (16520 km)
Vi har seglat 21574nm sedan vi startade 2004. (39955 km)
Hälsningar från Anders o Ann-Christin
God jul och Gott nytt År så hörs vi igen i april 2010
|
