|
Resebrev
45 2009-03-27 – 2009-04-25
Seglingen från Galapagos till Marquesas
totalt 3174 nm
Vi är sedan tre dagar framme på Hiva Oa som är inklareringsort för ögruppen
Marquesas. Seglingen gick mycket bra och har varit en ren njutning från första
dagen och fram till målet. Svaga vindar, speciellt de första tre dagarna då
vi knappt hade styrfart, men sedan hade vi sällan över 5 - 6 m/s under hela
seglingen. Varm och skönt och endast ett fåtal squalls. Vi seglade de 3174 nm
på 26 dagar och är mycket nöjda med detta. Snittfart på 5,1 knop är lite
mindre än normalt för Lovisa men seglingen var väldigt bekväm och
avslappnande. Motorgång endast 5 timmar!
Tiden gick mycket fort och det var aldrig långtråkigt. Ett dygn ser ut ungefär
så här. Middag kl. 17.30. Cirka kl. 18.30 går jag (Anders) i bingen och försöker
sova fram till 20.50. Därefter har jag vakten till 00.10 då Ann-Christin
sover. Sedan byter vi plats till kl. 03.50. Mitt sista pass pågår sedan till
dess att Ann-Christin vaknar av sig själv, så där 0730 - 0800. Frukost
intages och består av te och mackor. Vi hade ett Skandinaviskt radionät på en
förutbestämd tid varje förmiddag där jag var självutnämnd netcontroller.
Totalt var vi sju skandinaviska båtar på väg samtidigt. Detta brukade ta ca
en halvtimme. Här får vi koll på var alla befinner sig, att allt är ok eller
om det är något problem. Därefter brukade jag inta kojen fram till lunch som
vi hade kl. 12. Yoghurt, 1 - 2 frukter och mussli var vår standardlunch. Efter
lunch knoppar Ann-Christin in 1 - 1,5 timma. Te och kaka vid tretiden och sen
brukade jag inta sängläge ca en timma. Som ni ser så gör vi inget annat än
äter och sover och sitter vakt. På nattpassen lyssnar vi på talböcker eller
musik. Vi har varsin Cd-spelare med riktiga hörlurar som vi utnyttjar mycket.
Dagtid läser vi böcker eller löser korsord. Och så fiskar vi!
Lite om att fiska på de stora haven!
Ja, detta är verkligen ett kapitel för sig själv. Vi har två spö för detta
ändamål. Linan är överdimensionerad och skall hålla för 48 kg. Mellan
linan och draget är en stålwire för att de inte skall bita av linan. Längst
ute ett drag som är en imitation av en bläckfisk med en enkelkrok eller ibland
en dubbelkrok. Varje drag kostar mellan 90 - 200 sek. De är ganska små för
att undvika att allt för stora fiskar nappar på betet. Under atlantseglingen
fick vi napp ungefär var fjärde timma och vi hade alltså fisk till middag
precis när vi så önskade. Här hade vi inte ett napp de första sex dagarna!
Men sen fick vi napp med besked. Med några sekunders mellanrum vrålade det
till i båda rullarna. Två Wahoo som var ca 1,2 meter långa och mycket starka.
Båda slet sig när de väl var framme vid båten och de tog med sig drag och stålwire
i djupet. Nästa dag var det tid igen. En White Marlin drog ut 150 meter lina
innan den tröttnade och lät sig bogseras in till båtkanten. Men när vi
skulle kroka denna otroligt vackra fisk så gjorde den ett hopp och så brast stålwiren!
De resterande dagarna blev vi av med ytterligare fem drag utan att se vad det
var för monster som svalt betet.
Fick vi då inte upp någonting? Jo, två guldmakrillar som räckte till tre
middagar och en liten tonfisk som knappt räckte till en middag. Till en kostnad
av ca 900 kr i förlorad utrustning. Så det blev dyra fiskmiddagar!
Problem under resan
Inte så mycket som tur var. En bult skruvade ut sig på vindrodret trots att
den varit säkrad med en tråd genom bultskallen. Den hade tumgängor eftersom
det är tillverkat i USA men den fick ersättas med en m8 och lite milt våld!
En vinschvev försvann i djupet. Det framåtseende ekolodet fungerade inte när
vi slog på det inför angöringen av Hiva Oa. Kontakten har kortslutning och därefter
har troligtvis kretskortet "fått stryk".
Det som däremot är lite allvarligare är att ytterligare ett undervant till
riggen brast tvärt i sin infästningskrok. Ett gick ju sönder på väg till
Jamaica. Fick ner tre st. nya så det var ju bara till och sätta dit ett nytt.
Att byta hela den stående riggen före avseglingen har bara gett bekymmer. Det
har varit kvalitétsfel på de rostfria wirarna som monterades 2003 och fick ersättas
med nya 2004 före avresan. Flera av dessa var behäftade med samma fel och fick
bytas på Trinidad 2006. 2007 brast det första undervantet och nu brast nr två.
Misstänker att om vi behållit originalen från 1990 så hade det varit
problemfritt.
Vad händer nu?
Som jag skrev inledningsvis så är vi på Hiva Oa sedan tre dagar. Vi passerade
Fatu Hiva på vägen men gick inte dit då det sedan knappt ett år är stenhårt
förbjudet att ankra där innan man är inklarerad. 200 Usd i böter och
omedelbar avvisning är vad som gäller. Och nu är det motvind, motsjö och mot
strömmen om vi vill besöka ön så det får vara till en annan gång! Vi
stannar några dagar till på Hiva Oa för att tvätta kläder och inte minst båten.
Lovisa (och alla andra båtar också) är gulsvara 1 - 4 dm upp på sidan och
ser förskräckliga ut. En del långhalsar har sugit sig fast på skrovet och
skall skrapas bort med hjälp av en isskrapa. Vila ut, promenera in till byn (3
km) och proviantera lite. Kostnadsläget här är förskräckligt och helt
obegripligt. Det mesta kostar tre ggr mot vad det kostar i Sverige. Men här är
mycket trivsamt och invånarna är vänligt sinnade mot oss turister. Det är
bergigt och en enorm grönska, rena djungeln. Och till skillnad mot alla andra
öar vi besökt där det legat drivor med PET-flaskor och annat skräp, så är
här kliniskt rent överallt. Inte en endaste tomflaska längs med vägen in
till byn. Men mer om Marquesas i nästa resebrev då vi har lite mer kött på
benen.
VARMA
Hälsningar från Anders o Ann-Christin /Hiva Oa
|
