|
Resebrev 48 20090529 - 20090706
Seglingen mellan Makemo och Tahiti 29/5 - 1/6
Vi avseglade kl 0800 på morgonen med frisk bris i seglen och rejäl medström
genom passet. 366 nm på tre dygn var det tänkt. Och så blev det men vi fick
segla med endast några kvm segel därför att det gick alldeles för fort. 10 -
12 m/s och en härlig medström och så fick vi hålla igen på farten. Men så
är det, man måste anpassa farten till ankomstmöjligheterna. Vi gör allt för
att inte komma fram och angöra land under de mörka timmarna. När man inte
seglar för fullt så blir det ganska obekväm segling, speciellt vid kraftig
vind och hög sjö.
Pingstafton 30/5 firade vi med en burk Kungens ärtsoppa. Men hellre det än att
sitta inblåst på en atoll och inte ha möjlighet att komma därifrån. Senare
på Tahiti träffade vi flera båtar som haft det rejält besvärligt innan de
kom loss. Klockan sex på morgonen så small det som ett kanonskott och när jag
tittade på däck så låg där ett brustet undervant. För er som inte har så
gott minne så kan vi berätta att det gick ett undervant på väg till Jamaica
2007. Då fick vi ner tre nya från Sverige. Nummer två brast på väg till
Galapagos och nu gick nummer tre. För den oinvigde så finns det totalt fyra så
det fjärde kommer naturligtvis också att smälla av. Det är inte själva
vajern som brister utan det är infästningskroken (terminalen) i masten som går
av. Så det blev till att tömma stickkojen och dyka ner i förrådet och leta
reda på den sista reserven. Som tur är så har vi steg i masten så det är lätt
att byta. Detta innebär att vi har ett problem att lösa på Tahiti dit vi anlände
runt lunch den 1/6.
Historien om undervanten mm (speciellt för kommande långseglare)
2003 bytte vi hela den stående riggen (samtliga vajrar och infästningar). Ny
Furlex och avisolerat akterstag för SSB radion. Lovisa var då 13 år och det
ansågs inte lämpligt att ge sig ut på en jordenruntsegling med så gammal
rigg. Vissa försäkringsbolag har en maxgräns på 10 år. Linds Segel i
Helsingborg fick uppdraget. Lovisas bruttovikt enligt papperna är 6200 kg och
jag uppgav att hon var nerlastad med ytterligare 1500 kg. Seldén Mast gjorde en
beräkning efter dessa premisser och jag fick beskedet att denna nerlastning
inte påverkade riggens dimensionering mer än marginellt. De föreslog dock att
vi borde gå upp från 7 till 8 mm på för och akterstag samt de två
toppvanten. Undervanten skulle förbli 7 mm. Jag ville i detta läge gå upp från
7 till 8 mm även på undervanten men detta var som att slänga pengarna i sjön
enligt expertisen.
Efter segelsäsongen 2003 så var det rejäla rostskador på samtliga vajrar.
Det var kvalitetsfel på dessa och Linds Segel gjorde om hela jobbet utan
kostnad. Det var inte bara Lovisa som råkade ut för detta utan det var många
andra också.
2006 på Trinidad så upptäckte vi att de två fiolstagen började att
"spinna" upp sig. Jonas på Trinidad Rigging (representerar Seldén)
gjorde en total genomgång av riggen och konstaterade rostskador på dessa två
vajrar men allt annat var ok. Linds Segels leverantör av vajrar erkände att
det fortfarande var problem med just denna tjocklek (6 mm). Dessa byttes ut.
Sen brast den första undervantens infästningskrok i december 2007, nummer två
mars 2009 och nummer tre i maj 2009.
Då vi omgående besökte Christophe, API Yachting, på Tahiti så fick jag bekräftat
det jag hela tiden misstänkt. Han totalfördömde 7 mm vajrar på en
jordenruntseglare som väger nästan 8 ton. Tom 8 mm ansåg han vara i minsta
laget. Och Seldéns T-terminaler var de sämsta av alla modeller. Containern med
brustna Seldén terminaler talade sitt tydliga språk. Och förskräckte! I ärlighetens
namn skall det framgå att även de franska terminalerna brister. Bäst är det
med genomgående bult som det oftast är på 40 fots båtar och större.
Material till att ersätta våra undervant skulle tyvärr ta veckor i anspråk
att få fram och han jobbade bara med franska riggar. Så det blev till att börja
kommunicera med Linds segel och Seldéns Mast.
Vårt krav var fyra nya 8 mm undervant komplett från infästning i mast till röstjärn.
Nerskickat med snabbast möjliga transportsätt och utan kostnad för oss. Vi
har ju faktiskt redan betalt en riggomgång hemma i Sverige och betalt tre nya
undervant till Jamaica så om deras garanti om att det skall hålla för en
jordenruntsegling skall vara värt något så kan kraven inte bli mindre. Det
tog 14 dagar med intensivt mailande och skypande innan de tog det enda vettiga
beslutet, nämligen att skicka enligt ovanstående krav. Frakten gick på tre
dagar och montaget fixade jag själv med benäget bistånd av Ann-Christin. Men
det var 10 hårda timmar i båtmansstol 5 meter upp i luften. Men nu kan vi
segla lugnt utan "klump i magen" för vad som kan hända. Skönt!! Och
stort tack till Lasse på Linds Segel, Seldén Mast samt till Anders Eng på Air
Cargo.
Om elektroniska sjökort
Och när vi ändå är inne på "eländesakuten" så måste jag berätta
om det elektroniska sjökortet till plottern som inhandlades av en
Stockholmsfirma (Nobelius Marinelektronik) när vi var hemma i Sverige. Detta sjökort
fungerar bara ibland. Det tål inte värme så på natten är det ok men när
solen skiner så lägger det av. Men de kunde inte skicka ett nytt om de inte först
fick undersöka det gamla! "Hade det varit ett kort över Stockholms skärgård
kunde vi gjort det men inte med ett kort andra sidan ekvatorn" citat. Då
bad jag dom tillverka ett och fakturera vår dotter, så kan vi fixa
reklamationen när vi kommer hem till jul. Kortet kunde nämligen skickas med
besök till våra kompisar så frakten var inget problem. Nej det gick inte för
de väntade på nya uppdateringar av sjökort. Då bad jag dom göra ett med
samma uppdatering som jag fått för ett halvår sedan, det är bra nog. Men
nej, det gick inte! Alla kort fram tom 22/6 skulle göras av "ägaren"
till korten dvs Jeppesen Marin i Norge. Så då fick dom kopior på hela mailskörden
och jag bad även Jeppesen fixa ett nytt kort och fakturera. Men nej, först måste
vi ha det gamla och vi måste invänta de nya uppdateringarna. Puh!
Här på Papeete finns en stor chandlery och där köpte vi ett elektroniskt sjökort
tillverkat av Jeppesen Marin.
Om detta är en Stockholmshistoria eller en dålig Norgehistoria det överlåter
vi till läsaren!
Tahiti, Papéete 1/6 - 17/6
Papéete är en härlig stad i Kristianstads storlek. Vi som varit ute i
"bushen" ganska länge och kanske led lite av lappsjuka har stortrivts
med stadslivet. Så det har blivit många turer med bussen in till stan, några
besök i den stora båttillbehörsbutiken, lunch på Les Tres Brasseurs samt inköp
av frukt och grönt i den fantastiska fisk och grönsaksmarknaden under tak mitt
i stan. På 2:a våningen på denna stora saluhall finns mycket fint hantverk
att titta på (svindyrt) samt en erkänt duktig tatuerare som heter Huuti
Efrema. Denne Huuti har nu tatuerat en riktigt läcker stingray på
Ann-Christins vänstra skulderblad samt en Tiki på min vänstra arm, högt upp
på utsidan. En Tiki är en stenstaty som man tillbad "längre tillbaks i
tiden" samt ger ett gott skydd för den som bär en sådan intatuerad. Så
de så !!!!!!
Vi ligger på en ankringsplats utanför en superfin marina som heter Marina
Taina. Bussen in till stan är allt från överbyggda lastbilar med träbänkar
till nya fina bussar med aircondition. Här är väl ungefär lika kriminellt
som i en svensk småstad så det känns verkligen skillnad på detta och de
hemska städerna Panama och Colon där man fick ta taxi om det var längre än
100 m. Polynesierna är oerhört vänliga och hjälpsamma. Papéete är en av de
absolut mest trivsamma platser vi varit på under vår resa. Inne i staden så
sitter det spelmanslag och spelar äkta polynesisk musik. Trumma, ukulele,
marackas och gitarr. Och så de härliga polynesiska sångerna.
Det kulturella utbudet är inte stort så när vi fick en reklamlapp om att det
var polynesisk dans på Capten Bligh, en restaurang på gångavstånd från
marinan så tog vi chansen. 700 sek för en fantastisk buffé (100-tals rätter)
inkl öl samt en fin uppvisning i klassisk polynesisk dans var väl investerade
pengar.
Bekantskapskretsen blir bara större och större här. Papéete är som en järnvägsknut,
alla kommer hit under sin resa. Så det är mycket socialt umgänge. Totalt i
området är det ca åtta svenska båtar för närvarande.
Moorea 17/6 - 26/6
När vi fått positivt besked från Seldéns så hissade vi ankaret och seglade
de 23 nm till Moorea. En mycket vacker ö, en härlig ankringsbotten av
korallsand på tre meters djup och fint vatten. Här stannade vi i nio dagar och
bara snorklade, badade samt umgicks med vänner och bekanta. Ett besök på
Hilton Hotell för en halvdålig middag samt en betydligt bättre på en minst
sagt enkel restaurang.
Men det allra bästa var när vi dingade iväg till en plats som hotellen och de
som kör rundturer med turister har "jobbat upp". Mellan revet och
land är en plats där det bara är en meter djupt. Dit kommer stora rockor samt
en flock hajar och simmar runt bland turisterna. Om man har lite fiskbitar i
handen så klättrar rockorna upp på dig. Och de är över en meter mellan
vingarna (fenorna) Hajarna simmar i flock på lite djupare vatten men man har
dom runt benen och de är helt orädda. Hela spektaklet är nog lite diskutabelt
men det var en mycket annorlunda upplevelse.
En rundtur till fots till en utsiktsplats var lite längre än beräknat och tog
hela dagen. Det var backe upp och backe ner och dagen efter så kände man sig
som en 80-åring som sprungit maraton.
Vi har haft sällskap med en australisk båt under en längre tid som heter All
the Colours. Här passade vi på att bjuda alla fem på middag i denna härliga
ankringsvik. Inhemsk producerad kyckling är riktigt billigt så det fick det
bli. Annars är det fruktansvärt dyrt att leva här. Men trivsamt!!!!!
Fredagen den 26/6 seglade vi tillbaka till Marina Tahina för att vara på plats
och bevaka leveransen från Sverige.
Tahiti, Papéete 26/6 - 6/7
Var och rekogniserade var tullen hade sin utlämning på lördagen. Tyvärr var
det helg även på måndagen så reservdelarna fick vi ut först på tisdagen.
Men trots alla skräckhistorier om en tull som inte fungerar, avgifter i stället
för tullfritt (yacht in transit betalar ingen tull) så hade de fel samtliga.
Det tog mindre än en kvart att få ut följesedeln, (Linds faktura låg framför
tjänstemannen när det var min tur) ta trappan upp till tullen för att stämpla
papperna, gå till nästa lucka och betala en symbolisk exp.avg. samt att i utlämningen
få vårt paket. Världsklass eller bara tur?
Riggmakaren hade inte tid att hjälpa till och inte ville han låna ut en
popnittång för 6,5 mm popnitar heller. You are in big trouble. You can not
find it here in Tahiti var hans kommentar. Han hade också bedyrat att det var
omöjligt att få hit reservdelarna på tre dagar. Den linjen finns inte! Men
det var vad det tog. Tisdag em till fredag kväll från Stockholm till Papéete.
Och tång fick jag låna av två Nya Zeeländare. Och efter montaget hittade jag
en tång till hyfsat pris i en järnaffär så nu är utrustningen komplett. Det
var riktigt tufft att montera själv. Jag är ju lite höjdrädd och dessutom
gungade det rätt rejält. Vi gick till marinan och låg förtöjda långsides
en betongkaj för att stabilisera så mycket som möjligt. Och man vänjer sig.
Så nu är vi fit for fight för att gå vidare på vår resa. Nästa anhalt är
Tahaa och därefter blir det Bora Bora. Bora Bora är ju känd som en av världens
vackraste öar. Här skall vi fira Frankrikes nationaldag (det varar en vecka)
samt det som är om möjligt ännu större, fira kaptenens 60-årsdag den 16
juli.
Varma hälsningar från Anders o Ann-Christin
|
