|
Resebrev
49 20090707 - 20090730
Tahaa 7/7 - 12/7
Den 6 juli tidigt på morgonen drar vi upp ankaret för en nattsegling till
grannön Tahaa. Vi valde att hoppa över Raiatea och Huahine dit de flesta
seglar. Vi har tre månaders visa och vi vill vara på Bora Bora i god tid till
den 14:e juli (nationaldagen) samt för att fira min 60-års dag där. Bora Bora
ligger bara en dagssegling från Tahaa. Visat går ut den 23juli. Det blev en
lugn segling med motorgång från kl 0200 på natten. På morgonen fick vi ett
napp på fiskespöet som slutade med att besten som nappat blev uppäten av en
haj som drog sönder spöhållaren. Allt bara vek ner sig efter 20 minuters
kamp! Spöhållaren är gjord i mycket kraftig mässing som bara tvärbrast. Det
är verkligen dyra fiskar de som hamnar på middagsbordet.
Vi är framme kl 14 och ankrar i ett fantastiskt vatten bakom en palmklädd ö
med fin sandstrand. Tar dingen in till byn, ca 7 km, där det finns en affär,
post, polis samt en skola. I brist på fisk så fick det bli färska frysta räkor
till middag.
Efter frukost nästa dag fick vi besök av Erik på Star Flyer. Det är ett
fantastiskt fint segelfartyg som tar charterturister mellan dessa fina öar. De
får nya gäster varje vecka. Det är nästan en anställd på två gäster. Man
jobbar från sju på morgonen till elva på kvällen sju dagar i veckan under
kontraktstiden som normalt är sju månader. Fri mat och 500 $/månad. Den fina
miljön ingår ju också! Erik bjöd in oss till ön för att se på en mycket
fin dansuppvisning av lokala förmågor från Tahaa. Bolaget "hyr" ön
en dag i veckan så turisterna kan sola, bada, åka vattenskidor, segla små
kanoter och snorkla, allt efter behag. Fin buffé och dricka finns tillgängligt
hela tiden.
Men innan dansuppvisningen besökte vi en pärlfarm som heter Motu Perl Farm. Överallt
i Franska Polynesien så odlas det svarta pärlor. De är allt från kolsvarta
till grönskimrande med svagt rosa inslag till nästan vita. Vi köpte två pärlor
som skall bli örhänge hemma i Sverige samt ett färdigt halsband med en vacker
pärla. Det hela drivs som familjeföretag med odling av pärlor, tillverkning
av smycken samt kompletterad med en enkel restaurant som har show en kväll i
veckan. Sabrina som berättade mycket utförligt om produktion samt skörd av pärlorna
extraknäckte även som sångerska. Så vi köpta hennes skiva med typisk
polynesisk musik och sång.
Senare på eftermiddagen anlände Björn på Josefine och Lennart på Quilla. Så
det blev ett par öl på kvällen i sittbrunnen på Lovisa. Nästa dag kom
Comedie med Claes och Laila. Det blev middag på Comedie på kvällen med rökt
lax. Gott och nykommet, glatt och trevligt! Vi var nu tre svenska och en norsk båt
i ankringsviken och inga andra!
Nästa dag besökte vi åter pärlfarmen tillsammans med Claes och Laila. Därefter
blev vi skjutsade till en vaniljfarm några km därifrån. Den drivs av en
dansk, gift med en polynesiska. Som gammal "producerare" så är det
mycket intressant att få ta del av hur det går till att odla pärlor och inte
minst att odla vaniljstänger. Mycket handarbete med att pollinera för hand, skörda
samt bära vaniljstängerna ut i solen varje dag för att mogna och torka
samtidigt som de inte fick utsättas för något regn. Vaniljen på Tahaa är
speciell såtillvida att det inte finns några frön inne i stången utan smaken
sitter i hela skidan. På kvällen blev det pastamiddag på Lovisa för hela det
skandinaviska gänget.
Bora Bora (Viatape 12/7 - 15/7)
Efter sex timmars fin segling ankrade vi framför byn Viatape på Bora Bora. Med
65 meter kätting ute så ankrade vi på 27 meters djup. Ankarbotten var mycket
bra så vi satt säkert. Men den yttersta smärtgränsen går nog vid 30 meters
djup skulle jag tro. Panacea med Agnes, Bertil och Tommy låg redan ankrade här
så nu var den skandinaviska eskadern uppe i fem båtar. Vi tog det lugnt på
eftermiddagen och väntade till nästa dag med att besöka byn.
Det visade sig att den 13:de juli var den stora dagen för festligheter så här
hade vi lite tur. Köpte sittplatsbiljetter till kvällens dansuppvisning på
festplatsen mitt i byn. Beställde även bord på den lilla pizzerian för att
stilla suget efter denna kulinariska läckerhet. De hade varken öl eller vinrättighet
och eftersom det var festkväll så tog jag chansen och frågade om det gick bra
att själv ta med dessa drycker. Jo' det gick alldeles utmärkt. Pizza och Coca
cola är ju ingen höjdare så vi tog med oss lite öl och en tetra rödvin. Vi,
det var besättningarna på Lovisa, Panacea och Comedie.
Festligheterna började kl 1900. Sittplatsbiljetterna kostade 150 kr. Ståplatserna
runt om festplatsen var gratis. Vi blev lotsade till våra platser av manliga
och kvinnliga värdar, uppsnofsade till max och klädda i samma tyg men alla
hade olika modeller på klänningar, kjolar samt skjortor. Tjejerna i
fantastiska hårdekorationer och mycket smycken.
Dansuppvisningen var uppdelad i fem grupper med 60 - 70 dansare i varje grupp.
Klädprakten och hårdekorationerna var urtjusiga att beskåda. En jättelik bärstol
med en dansande tjej mitt inne bland ca 50 facklor i en nedsläkt arena var
riktigt spektakulärt. För att vara rakt igenom amatörer så var de oerhört
professionella.
Bora Bora (Tuarare 15/7 - 19/7)
Vi hade bjudit samtliga seglare i den skandinaviska eskadern på middag den 16
juli. Det var inkl. Lovisa nio personer, fullt möjligt att härbärgera i
sittbrunnen på Lovisa. Men helst skulle vi vilja ha det på stranden med bord,
bänkar och ett tak av palmblad som regnskydd. Björn och Lennart drog iväg
runt hela Bora Bora till en ankringsvik som heter Tuarare. De meddelade via
VHF:en att det var en mycket fin vik med underbart vatten. Där fanns dessutom
ett "övergivet" vindskydd ända nere vid stranden med bänkar och
bord. Detta lät ju bra så beslutet var lätt. Panacea och Comedie ombads att
infinna sig i detta paradis senast kl 1600. Den 15:e lättade vi ankar, väl
bunkrade med två lammstekar och ett kg fiskfiléer (till Comedie som är
vegetarianer) och seglade runt nästan hela ön. Två mycket smala pass men med
ca en meter vatten under kölen så kom vi till en ankarvik som till och med
slog Cayo Largo på Cuba med hästlängder. Viken är ca 2 km x 4 km med två
till tre meter djupt vatten med botten av korallsand utan en endaste sten. Färgen
är som det finaste bassängvatten. Och skärmtaket med bänkar och bord var
inga problem att låna en kväll enligt de "locals" som fanns på
plats. Alla var på plats den 15:e utom Comedie som skulle komma den 16:e.
Vi gick till kojs tidigt på kvällen och tur var väl det. Vid midnatt vaknade
vi av ett herrans tutande och tjoande. Vi for upp i sittbrunnen i bara mässingen.
Tut i luren betyder på seglarspråk att någon draggar och skall till varje
pris väckas. Men väl uppe så trillade polletten ner. Där stod Lennart, Björn,
Agnes och Bertil med champagne och nybakad kaka. Kul men inte trodde vi man höll
på med sådant spektakel ute på sjön! En riktig överraskning!
16 juli (Anders 60-årsdag)
Ann-Christin uppvaktade med ett schackspel som hon lyckats smuggla ner i båten
utan att jag sett det. Från döttrarna ett kort med inbjudan om en weekend
tillsammans på ett trevligt ställe, bara jag och dom. Det ser jag fram emot.
Och eftersom det är jag som skall lära hustrun spela schack så har jag ju
chansen att vinna i alla fall de första två matcherna! Sen tog allvaret vid.
Lammgryta på två stekar tar sin tid. Och allt skall transporteras iväg i
dingen ett par km. Kyld champagne, öl och vin, tilltugg, porslin, bestick,
glas, ljus, fotogenlampor, dukar och servetter. Men allt gick hur smidigt som
helst. Enda smolket i glädjebägaren var ett VHF:anrop från Comedie som tyckte
det var alltför grunt för att angöra "vår vik". Vi var alla något
konfunderade för tre meter vatten räcker även om båten sticker 2,2 meter och
vi var ju fyra båtar som kunde verifiera att det var så. Men de hade gått
tillbaka till Viatape och kunde inte övertalas att göra fler försök. Tråkigt
för alla parter men det var försent för att vi skulle kunna ändra på hela
arrangemanget. Vi andra hade i alla fall en trevlig kväll. Mottagning på
stranden med iskall champagne i solnedgången. Paketöppning trots att jag på
det bestämdast förbjudit uppvaktning. Efter att vi intagit denna gudadryck så
dingade Ann-Christin och jag hem och hämtade maten som kunde serveras rykande
varm. En allt igenom trevlig kväll som vi och förhoppningsvis även gästerna
kommer ihåg som minnesvärd.
Bora Bora (Vaitape 19/7 - 22/7)
Vi stannade
till den 19/7 och njöt av denna fina ankring. Tyvärr var snorklingen inget att
skryta med då korallerna mestadels var döda på revet. Efter ankring utanför
Vaitape dingade vi över till Comedie för att höra vad som skett men vi blev
inte riktigt kloka på var det gick snett med deras djupsiffror. Panacea låg för
boj utanför en restaurang som heter Bloody Mary. Här har ett 50-tal riktiga kändisar
varit på besök och fått sina namn ingraverade på en fin trätavla utanför
restaurangen. Våra kommer med inom en inte allt för avlägsen framtid eftersom
vi gjorde ett besök där på denna minst sagt speciella krog. Sand på golvet,
stolar och bord av palmträd lackat flera mm tjockt. Råvarorna väljer man ut
exponerade på en isbädd. Sen åker den på grillen, serveras omgående och
smakar underbart. Ann-Christin åt Papegojfisk och jag tog chansen på en tjock
skiva Blue Marlin. Gott och inte alltför dyrt med tanke på prisbilden i detta
land.
Dagen efter gjorde Ann-Christin ett besök hos doktorn för att få hjälp med
utslag på underarmarna. Fick cortisonsalva samt tabletter. Utslagen kommer från
små elaka djur som finns i vattnet enligt denna doktor.
Den 21/7 sluthandlade vi mat för överseglingen till Suwarrow (fem dygn) samt för
besöket på denna ö som ju inte har någon affär. Det skall också räcka för
nästa delsträcka till Samoa (ca 4 dygn). På kvällen åt vi oxfilé (endast
100 kr/kg) och firade dessa tre mycket härliga månader i Franska Polynesien.
Överresan till nästa stopp tog 5 dygn och 8 timmar och vi seglade tillsammans
med Quilla. Det är totalt 701 nm eller 130 mil. Vi hade bra seglingsvind utom
de sista 6 timmarna samt 13 timmar dag tre då vi fick motorisera. Fiskelyckan
stod oss bi. Vi fick upp två stora guldmakriller den sista dagen så det räckte
till våra kompisar samt några båtar till i ankringsviken.
Suwarrow 22/7 - 30/7
Denna ö som ligger helt isolerad tillhör Norra Cook öarna. Det är ett
naturreservat och det finns en familj som bor här 6 månader om året och
fungerar som tillsyningsmän. Det är John och Veronica samt deras fyra pojkar.
De bor på Rarotonga resten av året. De anländer i maj och åker hem i slutet
av oktober. De har med sig allt de behöver i proviant för sex personer under
sex månader. Så lite gåvor från besökande båtar är välkommet. Ingen el,
inget kylskåp. Huset är lindrigt utryckt enkelt. Är det för varmt sover man
som de gör på "Robinson". En meter över marken på en hård träbänk
med tak över och ända nere vid stranden. Färsk fisk står på menyn VARJE
DAG!!
Ankringen är bra men inte om det blåser från fel håll. Det vimlar av hajar
runt båten men dom är "av fabrikatet" Black Tip hajar. Inte direkt
farliga under förutsättning att man inte blöder från något sår. Så nu
badar vi i sällskap av 5 - 7 hajar 1 - 1,5 meter långa. De får absolut inte
matas så att de vänjer sig vid det. Matar med fiskrens gör man däremot på
andra sidan ön varje kväll och då är det full kalabalik och fullt slagsmål
om godbitarna. Där håller även gråhajarna (mer aggressiva) till och det är
absolut badförbud!
Eftersom det är naturreservat får vi inte dinga runt på öarna själva. Här
finns en ö där fregattfåglarna häckar och föder upp sina ungar. Så dagen
efter att Comedie och Josefine anlänt så skulle vi ut på fågelskådning.
John med familj samt ett båtpar (som bara har en roddbåt) körde först i sin
aluminiumbåt med 25 hk Yamaha. Sen kom vi med vår dinge och 15 hk motor. Det
skulle bli en kort tur enligt John men det tog sina modiga 30 minuter i grov sjö
och tvärs över passet med 2 - 3 knops mot och sidoström. Claes, Laila och Björn
gav upp men Lennart kämpade på med sin 3 hk utombordare i den grova sjön och
kom lyckligt fram. Det var ganska dålig stil att locka ut dingar med för små
motorer i detta väder. Tur att vi har bra dinge och en riktig motor (tänk på
det alla som läser detta och skall ut på långsegling). Vi letade oss in
mellan korallerna och vadade iland den sista biten. Detta var verkligen en
riktig fågelö. Tiotusentals tärnor, tusentals fregattfåglar och ett 50-tal
blånäbbade Bobbys hade tagit ön i besittning. Fregattfåglarnas ungar sitter
och vaggar som ullnystan innan de efter sex månader har full fjäderdräkt och
är flygfärdiga. Tärnornas ägg ligger på marken, fregattfåglarnas i ett
litet rede medan Bobbys bygger bo i låga buskar. Det var mycket intressant att
besöka denna koloni av nästan helt orädda fåglar och se deras ungar och bo på
bara någon meters håll.
Vi stannar här på Suwarrow ett par dagar till och njuter av detta Robinson
Cruseliv. Sen bär det av till Samoa och deras huvudstad Apia. Därefter återstår
Tonga under några veckor innan det är tid för överfarten till Nya Zeeland
och Whangarei.
Varma hälsningar
från Suwarrow // Anders o Ann-Christin
|
