|
Resebrev
50 20090731 - 20090825
Suwarrow 31/7 - 6/8
Vi kom att stanna ytterligare en vecka på Suwarrow. Här är mycket mysigt och
mycket speciellt att ligga ankrad. På fredagen den 6/8 kom det in en katamaran
med USA-flagg. De hade fått upp en Longbill Spearfish som var 1,7 meter lång
och vägde ca 30 kg. Tim dingade runt till samtliga båtar och bjöd in till BBQ
på båten. Så på lördag em kom det ca 30 seglare samt John, Veronica och
deras fyra pojkar och lade till med sina dingar och embarkerade deras katamaran.
Otroligt vilken plats där är på dessa farkoster. Dricka samt någon enkel rätt
tar man med sig själv så att det räcker till några extra. Tim lovade att det
skulle finnas tillräckligt med fisk till alla men där missbedömde han grovt.
Så Ruth fick ner i frysboxen och tina mer i mikron. Det var mycket god fisk, i
klass med Blue Marlin. Köttet är svagt laxfärgat och kan ätas rått eller
bara "nuddat vid grillen". Amerikanarna dricker starksprit i rask
takt, så även till maten medan vi skandinaver tar det lite lugnare med öl
eller vin. En trevlig och annorlunda eftermiddag och kväll. Kom överens med
Veronica att jag skall få följa med deras grabbar och fiska på måndagen. Det
är deras äldste son Jeremy som står för att det alltid finns fisk och jag
var väldigt nyfiken på hur de fiskade. Så på måndagsmorgonen gav vi oss ut
till revet och slängde i ankaret. Jeremy mäskade med en del sönderslagna
krabbor samt gamla fiskrester. Vi agnade med mjukdelarna från eremitkräftor
som han fångat på stranden. De använder en ganska liten krok och nylonlina.
Inget spö, man drar bara upp linan när det nappat. Och det tog inte lång
stund förrän vi fick napp allihop. Jag fick två stycken Yellow Jack och två
Papegojfiskar. Jeremy lyckades lura upp en stor Snapper. Men när det nappat så
måste det gå undan annars tar hajarna fisk och krok med lina och allt. Detta händer
några gånger vid varje fisketillfälle. Efter två timmar hade vi mer fisk än
vi behövde så det blev till att återvända till Campen. Jeremy rensade och
filéade fisken (fiskrenset går till hajmat kl 1700 varje kväll). Nu hade vi
fisk av fem olika sorter på Lovisa så det blev fisk till middag varje dag i
fem dagar.
Nästa dag besökte vi en fågelö tillsammans med värdfamiljen samt snorklade
på ett fint rev. På kvällen hade vi Claes och Laila på fiskmiddag. Till
fisken hade vi brödfrukt stuvad i kokosmjölk. Mycket gott.
På onsdagen meddelade John via VHF:en att samtliga var välkomna till pot-luck
till ön på kvällen. De stod för fisken och vi hade alla med oss något att
äta till den. Vi bidrog med nybakat bröd samt en stor gryta med murkelsås.
Detta var sista kvällen för många av oss seglare och nästa dag hissade vi
segel mot Apia på Samoa.
Samoa 11/8 - 25/8
Seglingen 6/8 - 11/8
Vi lämnade Suwarrow tillsammans med Comedie, Quilla och Josefine. Seglingen tog
knappt fem dygn. Lätta vindar och nästan inga vågor. Endast två timmar
motorgång och mycket behaglig segling. Vi hade kontakt med Josefine och Comedie
två gånger per dag via SSB:n och Quilla via VHF:en. Björn på Josefine fick
pumphaveri på sin motor så nu var den en ren segelbåt. Som tur var så gick
det att segla hela vägen in i hamnen i Apia så det var aldrig någon kris.
Bogsering sista biten till bryggan. Ann-Christin såg en val modell stor framför
Lovisas för. Detta var första "valkänningen".
Vi gjorde ett undantag från regeln att inte angöra under mörker. Men Apia har
ett stort och brett inlopp och Lennart på Quilla låg redan i marinan. Quilla
är en Comfort 32 och seglar mycket bra i lätta vindar. När vi angjorde
klockan 0100 på natten hade inte lyckats på kontakt med hamnfogden via VHF:
en. Så vi blev rejält utskällda av en helilsken hamnkapten för att vi inte
annonserat vår ankomst. Efter ett tag lugnade han dock ner sig och återfick
normal färg i ansiktet igen. Och vi som trodde samoanerna var världen
trevligaste människor!
Inklareringen tog nästan hela tisdagen. Från kl nio till halv fyra. Och kl tre
började det att regna som himlen var öppen och det höll på i 6 timmar. Så
det blev regnkläder och promenad upp i stan där vi fann färska lammrevben och
nyskördad taro (som potatis fast ännu godare). Under dagen kom Comedie och
Josefine in och så var eskadern samlad.
Nästa dag "gör vi stan" rejält. Skönt att röra på sig efter allt
stillasittandet på båten. Det finns ett mycket känt hotell i stan som heter
Aggie Grey´s. Vi tittade inom och bestämde oss för att äta där på kvällen.
Varje onsdag har de stort uppträde (show) som personalen fixar. Som på
Wallmans salonger ungefär. Avslutade med en fantastisk eldshow runt polen.
Efter detta är det buffé med massor med mat, bla helstekt gris. Allt för 180
kr/pers. Fick med oss Laila och Claes också på denna trevliga kväll. Besökte
under dagen även den jättestora frukt och grönsaksmarknaden som har kommers
sju dagar i veckan nästan dygnet runt, allt direkt från producenterna.
Det är mycket som skall fixas när man kommer till civilisationen igen. Gasbehållare
skall fyllas, access till Internet (wifi) skall inköpas och startas upp, tvätt
skall lämnas och de uttunnade förråden av färska varor skall fyllas på och
bäras hem. Det går att köpa öl och sprit skattefritt på Samoa och det blev
verkligen billigt, eller vad säjs om 75 kr för en liter Gordons Gin eller 110
kr för en liter Grant´s. Men det tar lite tid att genomföra det. Mycket
pappersexercis.
Här på Samoa går nästan alla killar och speciellt herrar klädda i en enkel
omlottkjol, en lavalava. Poliser, tjänstemän, hotellpersonal går alla klädda
i lavalava. Så därför införskaffade undertecknad också en vinröd lavalava
för att smälta in i miljön och vara välklädd när det är tid att gå i
kyrkan om söndagen. Detta har vi gjort till regel om söndagar, speciellt om
det är ett nytt land. Här har man kyrkan som samlingslokal, är uppklädd till
tusen och sjunger för kung och fosterland. Alla religioner är representerade
och det finns massor av kyrkor i stan.
15/8 firade i vår 39:e bröllopsdag
Skulle egentligen gå på en enkel restaurang som heter Rainforest men de hade
stängt på lördagar! Så det blev Aggie Grey´s igen. De har olika teman varje
kväll och lördagar är det Grandios skaldjursbuffé. Lite dyrare (250 kr) men
vilken mat de bjöd på. Klart bästa restaurangbesöket hittills på resan Och
samtliga skandinaver följde med efter att Lovisa bjudit på Sundowner på
Lovisa. Vi är nu ytterligare en svensk båt här som heter Geronimo med Kjell
och Lena så i samlad trupp är vi åtta stycken! Trevlig avslutning på kvällen
i Lovisas sittbrunn. Jag och Kjell var klädda i lavalava, på övriga svek
modet!
18/8 På heldagstur runt ön Opulu
Kjell hade fixat en minibuss som för en billig peng körde oss runt hela ön,
en heldagstur. Det är i princip bebyggt runt hela ön längs med vägen. Endast
två dåliga vägar går tvärs över ön. Man bor 3 - 4 generationer på varje
tomt. Varje tomt har flera hus. Ett med väggar, resten bara en betongplatta och
stolpar som håller upp taket av korrugerad plåt. Dessa kallas för fale. Dessa
fale är sällan möblerade utan fungerar som sovsalar i det fria. Madrasserna
tas bort under dagen. Man arbetar ibland i dessa falen. Tillverkar korgar, flätar,
syr eller bara umgås. På tomten har man också begravningsplats , oftast stora
sarkofager. Vi undrade hur man gör när man säljer husen eller flyttar? Svaret
är enkelt, man varken säljer eller flyttar!
Byarna ligger tätt. Det står en ny namnskylt på var 2 - 300:e meter. Det
finns en chief i varje by, totalt 18000 "hövdingar". Totalt bor det
180000 i Samoa så det är en chief /10:e invånare. Phu!!!!
Stannar man och skall ta ett bad eller bara beträda stranden så måste man
betala en mindre peng som går till bykassan. Vissa vägar är också
avgiftsbelagda. Vi åt lunch på en resort som låg "långt från all ära
och redlighet", det gick knappt att köra bil dit ens. Den heter Virgin
Cave Resort och ägs av en skåning som tyvärr var i Apia när vi hälsade på.
19/8 - 25/8 På grannön Savaii
Efter nio dagar i den dallrande och fuktiga hettan mitt i stan så klarerade vi
ut för att gå till grannön Savaii. Seglingstillståndet som erfordrades gick
att få på statshuset. Det byråkratiska är rejält rotat här. Sista dagen
fick vi äntligen se den unika polisparaden. Varje vardagsmorgon om det inte
regnar, så går polisen i parad genom stan till Stadshuset och hissar flaggan
prick kl nio. Blåsorkestern spelar och resten marscherar. Totalt är det 60
poliser i truppen.
Den 20:e gick vi upp kl 0500 och kl 0600 släppte vi förtöjningarna. Tyvärr
krånglade plottern så vi fick förtöja igen och starta reservgrejerna. Har
till och från haft problem med att kartorna försvinner på plottern,
troligtvis ett grafikkort som krånglar. Så vi blev en timme försenade innan
vi kom iväg. Motorgång merparten av de 45 nm till Savaii. Vi ankrade i bukten
Matautu framför Le Lagoto Beach Resort. Där kunde vi lägga dingen säkert,
dock inte två timmar före och två timmar efter lågvatten då det är alltför
grunt över revet. När vi kör med dingen och det är lugnt väder så ser man
korallskogen mycket tydligt från dingen. Skönt att komma ut och ankra igen.
Det var bara vi och en fransk katamaran i början, de sista dagarna var vi helt
ensamma. Vi gick långa promenader längs med kustvägen. Här är det genuint
samoanskt liv man lever. "Här tar man det med ro" skulle man kunna säga.
När man besöker en liten butik för att köpa en Coca Cola så blir det en rejäl
pratstund med handelsmannen. Man hälsar på varandra på gatan och inte så sällan
kommer man i samspråk med invånarna. Vi vill verkligen framföra att det
samoanska folket är det absolut vänligaste (bortsett från hamnkaptenen) som
vi mött hitintills. Detta gäller definitivt också myndighetspersonerna.
En trevlig utflykt på Savaii
Vi bokade först en bil men ångrade oss när vi såg att Le Lagoto Resort
anordnade heldagsutflykter runt ön. Vi fick en trevlig dag tillsammans med fyra
andra semesterfirare. Såg bl.a. ett Blowhole som sprutade vatten mer än 30
meter upp i luften under ett våldsamt dånande. Guiderna slängde kokosnötsskal
i hålet och de flög säkert 40 - 50 meter upp när en stor våg träffade
bergkanten.
Vi besökte också ett lavafält som "tillverkades" för 104 år
sedan. Vulkanen var aktiv i endast sex år och under den tiden begravdes det
mesta på ön under lavan. I en stenkyrka vällde lavan in genom fönster och dörrar
men väggarna stod kvar och det känns verkligen konstigt att stå inne i kyrkan
på den meterhöga lavamassan.
Till sist besökte vi en farm där de tog hand om Green Turtles och födde upp
dem till dess de blev könsmogna. Därefter släpps de tillbaka i havet.
Fantastiska urtidsdjur!
Efter turen så åt vi pizza på en nyöppnad pizzeria med endast två bord för
gästerna. Handlade upp de sista talerna innan vi dingade hem till Lovisa och förberedde
för seglingen till Tonga.
Seglingen till Tonga 25/8 - 28/8 194 nm
Drog upp ankaret kl 0915 och seglade längs med Savaii i motvind, motsjö och
motström. En riktigt seg historia. Men det var bara att gilla läget. Resten av
eskadern (Quilla, Josefine, Comedie och Geronimo) startade från Upolu och hade
allt med sig istället. Vi inriktade oss på att segla två nätter och komma
fram på morgonen liksom Geronimo, medan de andra klarade seglingen på en natt
och kom fram på kvällen. Att det tog från den 25/8 - 28/8 (tre dygn) beror på
att Tonga har valt att ligga andra sidan datumgränsen och den 27/8 bara försvann!
Seglingen var ganska jobbig med mycket vind, 13 - 16 m/sek och bidevind.
Speciellt när vi måste hålla igen och inte kunde segla fullt ut. Vi skulle
till en ö på Tonga som heter Niuatoputapu och den angör man bara inte på
natten. Namnet på ön är hopplöst att lära sig men den går under namnet
newpotato. Ön är liten, endast ca 1000 invånare, men den ligger på vägen
mellan Samoa och den större samlingsplatsen för seglare som är Vavaú Group
och den fungerar som inklareringshamn för Tonga. Det är dessutom väldigt
mysigt och familjärt på ön efter vad vi förstått av andra seglare så nu
ser vi fram emot en fin vecka här.
Seglarhälsningar
från Anders o Ann-Christin
|
