|
Resebrev 51 (2009-08-28
– 2009-09-21)
Niuatoputapu 2009-08-28 - 2009-09-01
Ankaret gick i kl halv åtta på morgonen. Via VHF:en fick vi reda på att
inklareringsgänget skulle komma under förmiddagen. När vi satt och åt
frukost och njöt av att vara framme så kom det ett allmänt meddelande på
VHF:en från Cia och hennes familj att de tänkte ordna en fest på grannön med
helstekt gris, jordugnsbakad brödfrukt och taro. Priset 10 panga (40 kr/pers)
och vi anmodades att ta med något till dessert. På svensksidan blev det
Lovisas besättning samt Lennart och Björn (N) som deltog. En trevlig kväll
med god mat och trevlig stämning.
Men innan dess så hade
vi klarerats in av de tonganska tjänstemännen. Tull, hamnkapten, immigration
samt en representant från hälsoministeriet besökte oss i båten. Den sistnämnda
tog 400 kr för att kontrollera så vi inte förde in några otillåtna grönsaker
eller rotsaker. Han bad om några apelsiner och äpple till sina barn. Vilket
han gärna fick. Utbudet på denna ö med ca 1000 invånare är i det närmaste
obefintligt.
Tulltjänstekvinnan varnade för att låta oss charmas av vissa personer som
tydligen gjorde vad de kunde för att lura seglare. Stöld av dingebensin hade förekommit
för någon dag sedan. Och det visade sig vara befogat. Vi tog dingen halvvägs
till byn och gick den sista biten. När vi kom tillbaka var locket på
bensindunken av och de hade tagit ca
5 liter
. Men detta var nog bara undantaget som bekräftade regeln för det tonganska
folket är mycket vänliga, trevliga och i grunden ärliga. I den lilla byn
finns en bank och en butik. Tjänstkvinnan i banken rekommenderade att vi skulle
växla våra Usd i den lilla butiken för där var det ingen avgift! Vi växlade
dock i banken och tog alla deras kontanter! När Björn ville växla efter oss så
var de slut!
Därefter gick vi till affären. Den öppnades av en kines för tre månader
sedan. Innan dess hade det inte funnits någon affär. Sortimentet är i stort
sett bara konserver samt flipflopp. Vi frågade efter bröd men det hade det
inte funnits på länge. Orsaken till detta är att det inte funnits mjöl på
flera månader. Det kommer en båt med förnödenheter var tredje till sjätte månad
men den som skulle ha varit där för några veckor sedan förliste med förlust
av ca 70 människor. En mycket tragisk händelse som det pratas mycket om inte
minst i kyrkan på söndagarna.
Dagen efter tog vi en lång promenad (
4 km
) till huvudbyn för att utforska lite närmare. Halvvägs till byn var det en
kines (dessa finns överallt i världen) som kokte sjögurkor i stora oljefat. Därefter
torkas de och användes till mat! De är fruktansvärt äckliga och jag skulle
inte kunna förmå mig till att provsmaka dessa jättelarver som kryper på sjöbotten.
Vägen in till byn är så
dålig så det går nästan lika fort att gå som att köra bil. Vill man lifta
så stannar de men vi föredrar att gå för motionens skull samt att man får
fin kontakt med invånarna när man går på byvägen. Väl framme så såg vi
att det var en folksamling vid en samlingslokal mitt i byn. När vi tittade in så
visade det sig att kvinnorna i de tre små byarna hade samlats för att visa och
beundra sina fantastiskt fina pandanus vävnader. Alla går omkring med en
pandanusvävnad om midjan. Detta för att hedra kungen! Männen i en ganska kort
"kjol", kvinnorna ofta i en fotsid otymplig "långkjol".
Senare på kvällen hade
de ordnat en fest för alla seglare med lokal mat samt visning av hur man
tillreder pandanus palmen från skörd till färdig vävnad. Ett jättejobb med
hur många moment som helst och mycket tidsödande.
När vi handlat en Coca Cola i kinesbutiken (en fallfärdig byggnad på ca 12
kvm) samt fått en rejäl pratstund med denne unge entreprenör så hörde vi en
kraftfull sång från kyrkan så vi gick dit. De höll på med att samla in
kollekt när vi kom. Det visade sig att vi kommit till en frikyrka som hade haft
gudstjänst och nu skulle man "ge sitt 10:e" till denna kyrka.
Kollekten skulle finansiera den skola som de drev. Sången var öronbedövande.
Man sjöng i stämmor, ibland bara män ibland bara kvinnor. Två stycken kyrkovärdar
gick i mittgången med en flätad pandanuskorg. Längst fram ett bord med tre
kassörer som hade fullt jobb med att räkna pengarna som kom in. Folk reste sig
från sina platser, gick ut i mittgången och lade pengar i korgen, inte en gång
utan 5 - 6 gånger. Efter varje runda slängde kyrkovärden pengarna på bordet
samt meddelade hur mycket de fått ihop
När offerviljan började
ta slut så uppviglade sången till nya insatser. Det verkade som det var något
slags rekord som skulle slåss Vi nöjde oss med att ge två gånger men kyrkovärden
tog i hand och jublade över att även vi främlingar skänkte pengar till deras
verksamhet. En helt otrolig föreställning som vi blev vittne till. När vi lämnade
efter en timme var det fortfarande full fart på insamlingen.
Höns och grisar springer helt fritt överallt. De flesta har även en häst
eller två för att ta sig till sina odlingar som de har inne i djungeln. Man
har fri tillgång till brödfrukt, taro, tamo med flera rotsaker som växer mer
eller mindre vilt. Kokosnötter är också ett dagligt inslag i deras mathållning.
Fisk och skaldjur finns i havet. Ägg och fläskkött har var och en sin egen
produktion av. Så det är verkligen en gammaldags självhushållning som gäller.
På kvällen blev det som nämnts middag med dansuppvisning samt förevisning av
hur man producerar sina pandanusklädnader. Detta för att få in lite pengar
som skall gå till inköp av solceller till byn. Alla var där och det blev säkert
en slant till detta välgörande ändamål.
Nästa dag var det söndag och som vanligt var det uppställning till kyrkan. I
ärlighetens namn så var det bara besättningarna på Lovisa och Geronimo som
slöt upp. Mässan skulle börja kl 0730 men prästen var rejält försenad så
det började först kl 0800. Men det visste nog alla utom vi så det kom folk från
0720 till kl 0800. Det är alltså inte riktigt "som hemma". Men det
är inte mässan heller. Svenska kyrkan skulle göra ett studiobesök i dessa
underbara områden så kanske det blev lite fart på gudstjänsten. ALLA kan
ALLA sånger. Man sjunger i stämmor och i kanon. Ingen leder sången, det behövs
inte. Här har man fått gudstjänstordningen med bröstmjölken. Ljudet från
kyrkan hörs kilometer därifrån. Det är ett mycket trevligt sätt att komma nära
människorna vars öar och små samhällen vi besöker.
Väderrapporterna gjorde att vi klarerade ut redan på måndagen för att på
tisdag morgon avgå mot nästa anhalt i den tonganska övärlden. Den visade på
13 - 15 m/s och bidevind. Inte så roligt alltså. Men det som låg längre fram
var stiltje samt därefter ren motvind. Det var mycket diskussioner om vädret
men vi litade på våra gribfiler samt den erfarenhet vi fått under dessa fem
år vi tolkat dem. Så Lovisa hissade ankar i ensamt majestät kl 0615 för att
klara de 175 nm till Vava'u Group. Vid halvvind så är det inga problem att hålla
6 knop i dessa vindar men vid bidevind så är det lite mer besvärligt. Vi fick
en riktig hårdvindssegling i 12 - 17 m/s men med hyfsad vindvinkel så vi anlöpte
Neiafu redan kl 1200. Snittfart 6 knop. Men vi var allt lite trötta och blöta.
Lovisas däck var konstant översköljd av saltvatten under hela seglingen. Lite
läckage uppdagades men de är lätt åtgärdade när vi kommer till Nya
Zeeland.
Josefine och Quilla lämnade
dagen efter oss och hade nästan samma segling, lite mer halvvind mot slutet.
Comedie och Geronimo väntade ytterligare en dag men då dog vinden så de fick
motorgång halva vägen. Totalt utanför Neiafu ligger det inte mindre än sex
svenska, två danska och en norsk båt. Så Skandinavien är väl representerat
här.
Vava'u på Tonga 2/9 - 21/9
Neiafu 2/9 - 14/9
Neiafu är huvudorten i den nordligaste delen av Tongas örike. Här är en väl
skyddad ankring framför stan (byn) med massor av bojar. Ankring är också möjlig
men de flesta väljer att ligga vid boj (56 kr/dygn). Sjökorten vi använder
visar fel på mellan 0,3 - 0,6 nm så det vill till att hålla tungan rätt i
mun när man navigerar här. Jag åkte in och skötte om inklareringen och
handlade lite god mat medan Ann-Christin röjde i båten efter en rätt ruff översegling.
Nästa dag kollade vi byn ordentligt för att se vad den hade att erbjuda. Många
restauranger, ännu fler affärer men med samma utbud, dvs magert. En mycket fin
frukt och grönsaksmarknad direkt från producenterna imponerade. Nästan inget
kött eller fisk finns att köpa. Fisken går till restaurangerna och det finns
ingen privatmarknad. Hittade dock en restaurang som sålde fina frysta Red
Snapperfilléer samt rökt Marlin som var vakumpackad. Köpte två paket av de
sistnämnda med ca 10 dagars hållbarhet.
Under dagen anlände Josefine och Quilla och på eftermiddagen deltog vi alla på
en informationsträff om hur man angör Nya Zeeland och vad man skall tänka på
och förbereda. Det var även information om varför det finns så många valar
i denna ögrupp. Humpbackvalarna simmar från Antarktis till bl.a. Vavu'a (
6000 km
) för att föda sina ungar. Anländer i juni, föder i juli - september.
Humpbackvalarna är gigantiskt stora och är de enda valar som
"sjunger". Lekfulla kommer de från djupt vatten och hoppar i luften.
Stjärtfenan är enorm och gör ett graciöst intryck innan den med ett plask
dunsar i vattnet. Detta fick vi se på en video. Det finns ett stort antal
arrangörer som anordnar "valsafari" och alla har samma pris dvs 1000
kr/person. Så det är inte billigt. Fick även reda på att det var
seglingsrally hela veckan med diverse festligheter.
Nästa morgon fick vi kontakt med Comedie. De hade 50 nm kvar, ingen vind och
gick för motor. Geronimo låg lite efter dom. Och regnet det bara öste ner,
ett riktigt svenskt sommarregn. Här är även betydligt kallare än vi är vana
vid. 18 - 20 på nätterna och 20 - 22 på dagen. Vinden från söder är lika
kall som den svenska nordanvinden. Så det blev en båtdag för vår del. På kvällen
innan Comedie anlände så band jag en fender i den sista lediga bojen så de
slapp att ankra. Och eftersom vi hade gott om rökt marlin och en stor gryta med
taro stuvad i kokosmjölk så bjöd vi på middag efter det att de låg väl förtöjda
vid denna boj. Geronimo smög in efter mörkrets inbrott och vi avslutade kvällen
där med en "sängfösare".
Vädret fortsätter att vara mulet kallt och med ständiga regnskurar. Men vi
beställer valsafari till tisdagen i veckan därpå och bord på en trevlig
restaurang till lördagskvällen. Ytterligare en svensk båt (Tarita) anländer
och vi var ett rejält gäng skandinaver på Dancing Rooster på lördagskvällen.
Söndag kl 10.00 är det uppställning för kyrkobesök. Nästan alla var med
och jag och Kjell var uppklädda i lavalava. En trevlig präst som fick besökarna
att skratta ett flertal gånger. Man t.o.m. applåderade vid ett tillfälle! Vi
seglare blev speciellt välkomnade på engelska. Mycket sång är den stora behållningen
vid dessa besök.
Regnet det bara öser ner!
Och kallt är det. Söndag kväll åkte flisfilten fram för att inte frysa om nätterna.
Vädret har vi inte nämnt speciellt mycket om i våra resebrev av den enkla
anledningen att det har varit i det närmast perfekt hela tiden. Varmt och skönt
och inte mycket regn. Normalt skall det vara samma här vid denna tiden. Men
Tonga har haft regnigt och betydligt kallare än normalt ända sedan i juli månad.
Kan det vara El Ninjo som spökar?
Valsafari 8/9
Vi blev hämtade med båten kl 0900 och det tog bara ca en timme att komma ut i
vikarna där valarna fanns. Det är svårt att beskriva känslan av att
stundtals bara vara några meter från dessa mastodontdjur. Vi fick möjlighet
att hoppa i vattnet för att se dom "under vattnet" genom cyklop men
vi avstod från detta, då det var riktigt kallt och lite blåsigt. Vi fick några
riktigt spektakulära bilder när en val var endast två meter från båten. En
härlig bild på en stjärtfena i luften bara
25 meter
från oss. Valarnas sång hördes jättetydligt i båten. En stor upplevelse
som man kommer att minnas livet ut (får man hoppas!). Hela gänget avslutade
med buffé på Restaurang Mango. Gott och trevligt med dansuppvisning som
avslutning.
9/9 - 14/9
Eftersom vädret fortsätter att vara alltför likt svenskt sommarväder så
blir vi kvar utanför stan
i stället för att segla ut i ankringsvikarna. Ann-Christin "gör
stan" med de andra tjejerna en eftermiddag och jag tätar röstjärnsgenomföringar
mm. Det finns alltid en massa att göra på båten när tillfälle ges.
Ann-Christin lagade dingeskyddet som fullständigt rämnat sönder av sol och
saltvatten. Går igenom alla matvarorna och slänger sådant som "fått fötter".
Ris och makaroner har en förmåga att börja röra på sig efter ett tag. Men
till sist så bestämmer vi oss för att nu går vi ut antingen det är bra väder
eller ej.
14/9 - 21/9
I första ankringsviken kunde man gå in i en grotta med dingen. Tyvärr var
det klottrat med sprayfärg i hela grottan så det var en flopp. Nästa dag
flyttade vi till en annan vik för där skulle det vara fin snorkling. Men att
snorkla när det är kallt, mulet och blåsigt är ingen god idé så det blev
inget försök ens. Vi hade dock en trevlig kväll på Comedie som lite
avskedsfest. Nästa dag så seglade alla utom Lovisa åter till Neiafu för att
förbereda sin segling till Fiji. Vi gick till en ankring där det varje lördag
dukas upp till en traditionell tongansk feast. Man anmäler sig och betalar 45
panga (180 kr). Det är seglare från viken och turister som kommer med taxi från
stan. Vi var totalt 45 personer denna lördag. Det kanske låter som en turistfälla
men det är det verkligen inte.
Alla i byn närmast
festplatsen hjälps åt med att laga mat efter gammalt men för tonganerna helt
normalt vis. Man grillar en gris i 30 kg:s klassen över öppen eld. Man lagar
till alla rotsakerna i en umo, en eldgrop som med hjälp av stenar håller värmen
länge. Allt är inlindat i bananblad och täcks med sand. Efter 3-4 timmar öppnas
umon och maten serveras. Enda eftergiften de gjort det senaste året är att vi
sitter längs ett långbord på låga bänkar i stället för det normala, som
skräddare med benen i kors på pandanusmattor. Det bjuds också massor med
diverse skaldjur, bläckfisk och mollusker som kokats över öppen eld.
Varje dag ser vi massor
med folk som vandrar fram och tillbaka på det vid lågvatten torrlagda revet
och plockar snäckor som blir till en proteinrik middag. Allt serveras i
"engångsskålar" tillverkade av omogna papayahalvor, halva kokosnötsskal
eller rörhalvor från de stora tamoväxterna. Det varma serveras i små påsar
av bananblad direkt från umon. Allt äts med fingrarna, inga bestick här inte!
Efterrätten består av ananas, meloner och fruktkompott i ett kokosnötsskal. Så
ser en normal feast ut när tonganerna har bröllop barndop, födelsedagsfest
eller begravning. En mycket trevlig tillställning som vi inte ville missa.
En märklig gudstjänst
Dagen efter feasten så var det söndag. Vi dingade in till stranden och
promenerade till den närliggande byn. Här finns det max 500 själar och fem
stora kyrkor. Vi valde att besöka en tongansk "frikyrka" denna gång.
Man kan välja på protestantisk, katolsk, 7:dedagsadventister och
metodistkyrka. Det började med en väldigt lågmäld och otroligt entonig präst
som mässade lite i början. Det är alltid en kommunikation mellan församlingen
och prästen. Man svarar, nickar och håller med. Allt avbryts med sång som får
kristallkronorna att svänga i takt. Men rätt som det var så vände alla sig
helt om och gick ned på knä eller satt med benen i kors.
Pannan hårt i bänken
som man egentligen skulle sitta på och rumpan mot prästen. Vissa damer hade
med sig kuddar och jag förstår varför. Det tog nämligen lång tid att få
mottaga guds ord i denna ställning. 10 - 12 minuter. Och proceduren upprepades
en gång till i slutet av gudstjänsten.
När det var tid för kollekten så kom det fram tre allvarliga män till ett
bord framför predikstolen. Med sig hade de en stor kassabok. Sen mässade den
ene mannen något på tonganska och så gick någon församlingsmedlem fram och
lade en sedel på bordet. Summa och namn fördes in i liggaren. En och en gick
de som ville ge kollekt fram så, även vi och några seglare till. Bredvid
Ann-Christin satt en äldre dam som förklarade och översatte för henne. När
alla var klara så räknades summan ner. Kassören räknade därefter upp
samtliga namn och vilken summa de lagt så det blev offentligt. Och det var inte
småsummor dessa fattiga människor lade i kollekten. 100 till 200 panga var
inte ovanligt. En panga är 4 kr och medelinkomsten är 2000 kr i månaden. Så
kyrkan är en grym maktfaktor i dessa länder. Söndagarna är
"heliga" på Tonga. Man går i kyrkan en till två gånger. Familjen
och släkten samlas och man äter gott. Inget arbete får göras en söndag.
Efter kyrkobesöket gick vi till stan (en timmes rask promenad) för att lyssna
på mer information om Nya Zeeland. Man gör mycket reklam för detta land så
att inte seglarna ska gå direkt till Australien. Dessutom var det en gammal
seglarebekant som medföljde som assistent (Bernaldo) och den som hade
huvudansvaret var en utvandrad svensk, Pelle Pettersson. Så efter söndagslunch
på Aqvarium Café samlades hela det skandinaviska gänget för denna info samt
för att ta avsked med fidjiseglarna som vi nu inte ser på några veckor. Återsamling
i Whangarei i månadsskiftet november december.
Vad händer nu?
Vi stannar här på Vava'u några dagar till. Vi skall förlänga vårt visa med
ännu en månad i Tonga innan vi lämnar för nästa ögrupp som heter Ha'a pai.
Det är en lång dagsetapp så vi får upp med tuppen för att hinna fram innan
det är mörkt. Men mer om detta i nästa resebrev.
Hälsningar från Anders o Ann-Christin
PS nu skiner solen så det får bli ett bad innan det är tid för
eftermiddagste! DS
|
