|
Resebrev 55 100417- 100515
18/4 – 29/4 Från Whangarei – Opua
Tyvärr så gick inte plottern så den fick gå i retur till Auckland. Stoppade
in ett nytt kretskort för 7500 kr men när det kom tillbaks så kvarstod felet
ännu en gång. Så småningom blev jag klok på att det var fel på sjökortet
och inte på själva plottern. Om vi endast hade inne ETT kort i taget så
fungerade den. Ja, ja, så är det. Nu är i alla fall plottern fullständigt
som ny!
Den 22/4 så kom vi äntligen loss och efter tre korta dagseglingar så var vi i
Russel, inte så långt från Opua som är vår utklareringsort. Allt fungerade
och vi hade några sköna seglingar och sköna dagar tillsammans med Lennart på
Quilla och Björn på Josephine. Bland annat så tog vi en underbar promenad
utmed havet till en lite större by. Det tog 1,5 timme i vardera riktningen i
varmt väder så det tog på krafterna.
Den 29 så fick vi ett riktigt bra väderfönster på 10 dagar så det blev till
att snabbt inhandla de sista grönsakerna, mejerivaror och nybakat bröd.
Utklareringen gick väldigt smärtfritt.
30/4 – 8/5 Seglingen från NZ till Fiji (Lautoka)
Vi började med fem timmars motorgång och därefter var det härlig segling i
kraftiga vindar ända fram till revöppningen på Fiji. Vinden började som västlig,
vred till sydlig efter två dagar och efter ytterligare två dagar kanonfin vind
från ost ända fram till målet. Vindstyrkan var 10 – 15 m/s så det gick
undan värre. Vi kom fram efter åtta dygn med en snittfart på 5,6 knop. Sjön
var nog så aggressiv så det var ju inte precis någon ”göttesegling”, men
hellre det än för lite vind, motvind eller annat strul med vindarna.
En massa annat strul under resan!
När sjön slår över i sittbrunnen som den gör i kulingvindar när den kommer
från sidan så rinner det ner lite vatten i skarvarna på sittbrunnslocken. Om
det lutar kraftigt mot babord så rinner detta vatten inte ner i kölsvinet utan
fortsätter fram under durkarna och kan skvätta upp lite vid spisen. Detta är
ett fel som är grundlagt på Najadvarvet och något man får leva med. När båten
rättar upp sig så rinner vattnet ner i kölsvinet. Problemet denna gång var
att det var dieselolja i vattnet. Så under halva resan fick vi leva med
ovissheten om varifrån denna dieselolja kom från. Att göra alltför stora
undersökningar i hårt väder var inte så lätt. Mängden var 1 – 2 liter
per dygn. Om det varit dieseltanken som spruckit så hade vi haft verkligt stora
problem. Senare visade det sig att det var packningen till en av
inspektionsluckorna som orsakade läckaget, så det var relativt lätt ordnat.
Men det skulle bli värre! Näst sista natten (kl 0245) så kallade Ann-Christin
att det var problem med förseglet. Jag hade vaknat några sekunder innan och hört
ett oroväckande bankande. På med livvästen ovanpå pyjamasen och snabbt upp.
Den syn som mötte mig var något av en mardröm. Förseglet som sitter på en
rulle (Furlex) hade lossnat i sitt undre fäste. Infästningsjärnet på Lovisa
var nog i klenaste laget och brast pga utmattning. Efter några sekunder så
rullade seglet ut sig till full storlek. Vinden låg stadigt på 11 m/s och
seglet började svänga som en drake på 32 kvm från den ena sidan till den
andra. När jag tittade på akterstaget så saggade det med 2 – 3 dm och
risken för att förlora hela masten var omedelbar. Startade motorn efter
kontroll att det inte fanns några tampar i vattnet. Full fart runt till dess
vinden kom akterifrån. Drog ner på farten och körde på autopiloten. Nu kunde
jag lossa det inre lösfotade förstaget som ersättning för det som brustit
och fästa det i fören. Vinden och sjön var minst sagt vild och jag kan lova
att det var ingen avundsvärd uppgift att jobba i fören med ett fullkomligt
”lealöst” försegel som dansade i ”åttor” i vinden och ibland gjorde
utfall mot mig. När detta var klart och masten var säkrad så tog vi en kort
paus och diskuterade möjligheterna.
Furlexen med sitt segel hade minskat lite i svängningarna eftersom
inrullningtampen snott sig om peket. Nu kröp jag fram och skar av seglets
skotlinor samt försökte att korta ner dess rörelseförmåga genom att vira
inrullningstamp om en knape var gång seglet kom emot mig. När lintrumman bara
kunde röra sig ca en meter så skulle jag försöka släppa seglet för att rädda
det i alla fall. Furlexen såg jag som förlorad, den var som en korkskruv. Men
när jag lossade tampen till seglet så kom hela Furlexen. Vajern var alltså
av. Nu återstod att försöka få allt överbord utan några skador. Detta gick
relativt lätt.
Exakt tre timmar tog hela dramat och kl 0545 så seglade vi igen mot målet.
Bortsett från en kraschad lanterna samt ett förlorat segel och en Furlex 300 så
kom vi undan med bara förskräckelsen. Ekonomiskt är det dock illa nog. Priset
på skadan hamnar på ca 50000 sek och stämmer bra med självrisken som
vanligt! Men det viktigaste är faktiskt att ingen av oss kom till skada under
dessa tre timmar. Ann-Christin erkände efteråt att hon aldrig i hela sitt liv
varit riktigt torr i munnen men var det under hela händelseförloppet. Själv
erkände jag att jag var så torr i munnen att jag med nöd och näppe kunde
prata. Men vi är inte knäckta på något vis, snarare tvärt om. Har man
klarat av en sådan kris och vid noggrann eftertanke inte finner att man kunnat
göra något annorlunda så går man definitivt stärkt ur det.
Under sista seglingsdagen mailade vi till Pelle Pettersson som driver
segelmakeri i Whangarei om skadan. Han kunde fixa nytt segel på en vecka samt
en ny Furlex. Våra seglarkompisar på Comedie som fortfarande ligger kvar på
NZ erbjöd sig att ta grejerna som last och ändra sin resa från Vanuatu till
Fiji. Så allt löser sig!!!!!!
Nya planer igen.
Vi känner att vi får alldeles för lite tid i Fiji samt Vanuatu. Vi kom iväg
två veckor senare än beräknat och skadan kommer att sinka oss ytterligare. Så
vi kommer att gå till Bundaberg i Australien någon gång i oktober och lägga
upp båten. Detta gör att vi nu har väldigt gott om tid för Fiji, Vanuatu
samt Nya Caledonien. Så vi kommer att fira jul hemma i Sverige.
Vad gör vi nu?
Efter att vi klarerat in samt fixa en cruisingpermit för att få segla bland ögrupperna
(detta tog 1,5 dag) så seglade vi ner till Vuda Pt. Det är en trevlig hamn
samt en resort. Idag har vi varit i Lautoka och bunkrat färskvaror och i morgon
seglat vi ut till första (sydligaste) ön i ögruppen Yasava. Vi räknar
med att vara ute bland dessa paradisöar några veckor. När Comedie kommer med
segel och Furlex går vi tillbaka till Vuda Pt och monterar. Sen får vi se vad
som händer!
Många kramar från Anders och Ann-Christin
|
