Resebrev 69 2011-09-09 – 2011-10-13

Rodrigues – Mauritius 9/9 – 12/9 356 nm

Bra segling även på denna etappen i Indiska Oceanen. 8 – 13 m/s och vinden från ”rätt håll”. Fiskade men utan framgång. Ett rejält napp men den slet sig på sluttampen. Seglade längs med ön de sista timmarna, en mycket vacker ö som gav ett mycket possitivt första intryck.

Angjorde Port Louis redan kl 0800 på morgonen. Muren (vid Customs) som seglarna är hänvisade att förtöja vid var så hög att Ann-Christin inte kunde komma upp. Inklareringen var den mest komplicerade vi har genomfört. Antalet papper som skulle fyllas i var 16 stycken om jag minns rätt. Helt meningslöst. Men det håller uppe sysselsättningen för de statsanställda!

Därefter gick vi till marinan som inte var stor! Man ligger runt två betongpirar och när det är fullt får man ligga utanpå varandra. Vi hade tur och fick den sista riktigt bra platsen. Festade till med indiskt buffelkött på kvällen. Segt, torrt och smaklöst.

Mauritius 12/9 – 28/9

Tisdag 13/9

Efter en ostörd lång sömn vaknar vi till böneutroparens entoniga mässande. Mycket oljud från den stora hamnen men det ät entonigt och inte så särskilt störande. En man knackar på och erbjuder sig att ta hand om tvätten. Det fanns mycket av den varan och inte var det billigt, men alternativet förskräcker. Får igen det på kvällen och han har gjort ett perfekt jobb. Besöker grönsaksmarknaden som har öppet varje dag. Här finns även avdelningar med fisk, kyckling, lamm, fläsk, ox samt vilt. Frukt och grönsaksmarknaden var nog en av de finaste vi sett (vad gäller produkterna) men alla de andra var tyvärr så snuskiga och ohygieniska (obeskrivligt) så det blev endast två små inköp under vår vistelse här.

Onsdag 14/9

Röjer och servar båten samt tar igen oss med en väl tilltagen siesta på eftermiddagen. På kvällen hade vi välkomstmiddag för Bertil och Göran på Panacea. Det blev fransk paté till förrätt, anka till huvudrätt och färska jordgubbar till efterrätt. Vi är ju i franskinpirerat område.

Torsdag / fredag 15-16/9

Kollar upp busslinjerna på ön inför morgondagen. Strosar runt och lär känna stan. Det är verkligen puls här med mycket folk i alla färger och nationaliteter. Trafiken är bland det värsta vi sett hittils. Man kör som galningar inne på gatorna med decimeters marginal till fotgängarna.

På fredagen är det väckning kl 0630. Tar bussen tillsammans med Bertil och Göran till Grand Baie redan kl 0800. Efter den turen bestämde vi oss för att avstå från att hyra bil. Fick senare kontakt med ett par som kom från Mauritius men som bott i Sverige några år. De förklarade att korruptionen är mycket utbredd här och ett körkort går att köpa utan någon utbildning om man har penger. Detta förklarar kanske till viss del beteendet i trafiken.

Grand Baie är en av ”cenralorterna” för turisterna. Nu är det lågsäsong och inte så trångt. Vi som seglare är ju bortskämda med egna stränder och paradisöar så vi blev väl inte så imponerade av Grand Baie. Efter lunch och lite shopping tog vi bussen hem. Köpte tre T-shirt på rea (halva priset) för 400 rupies (100 kr). Hemma i Port Louis köpte vi senare exakt likadan T-shirt för 200 rupies! Inte lätt att leka turist!

Lördag/söndag 17-18(9

Köpte en extra hårddisk för att kunna lagra och byta böcker med varandra. Vi lyssnar mycket på ljudböcker och precis som vi byter vanliga böcker så byter vi ljudböcker. Köpte även en extra MP4 spelare av god kvalitet. Elprylar är billigt här. Mauritius har rykte om sig att vara ett dyrland men vi håller inte med. Det mesta är riktigt billigt.

På kvällen var vi ett gäng seglare på gemensamt restaurangbesök. En pub med ett hundratal olika sortes öl och ca 50 sorters skotsks whisky. Till respektive rätt rekommenderas ett lämpligt öl. Gott trevligt och billigt.

Måndag 19/9

Upp kl 0630 för att vara på busstationen kl 0800. Tar bussen till Curepipe som är öns näst största stad. Ny buss till Bois Cheri där vi besöker en teplantage. Kul att se hur man odlar, skördar, transporterar samt behandlar tebladen till färdiga tepåsar eller lösviktste. Provsmakning samt en rejäl lunch på deras fina restaurang satt fint efteråt. Köpte på oss ett antal olika sorter med hem till båten. Vi är ju stora tedrickare. Som vanligt var Bertil reseledare med Lonely Planet i högsta beredskap. En trevlig dag som vi överlevde trots vansinneskörning av en alltför ung busschaufför samt den sämsta buss vi någonsin åkt i!

Tisdag/onsdag 20-21/9

Köper tre par jeans (Calvin Klein) för 110 kr/par. Dessa tillverkas här på ön och säljs billigt. Förbereder för nästa dags utflyckt till Flic en Flac och Casela Safari Park. Väl där gör vi ett besök i lejonparken och tillsamans med tre vakter gör vi ett besök inne hos lejonen (fyra st). Alla får klappa och klia dom bakom öronen alltmedan vakterna med en käpp och ögonkontakt bevakar lejonet. Efter lunch tar vi taxi till en sockerrörsfabrik kombinerat med ett romdestilleri. Intressant, men frågan är om inte guiden var den stora behållningen. Han tog det till synes på blodigt allvar och vi blev korsförhörda om vad han berättat med jämna mellanrum. Trodde faktiskt att man gjorde rom på socker men det är melassen som går till denna tillverkning. En lång men kul dag.

Torsdag/Fredag 22-23/9

Dessa dagars begivenhet var middag på Hokus Pokus på torsdag och stort födelsedagskalas för Eivind på Empire på fredagskvällen. Stora flaggspelen i topp. Som ni förstår så är det alltid full fart och inga lediga stunder som långfärdsseglare. Vi är en eskader på 10 – 12 båtar som nu går samma väg och vartefter lär man känna samtliga seglare.

Söndag 25/9

Tog taxi tillsammans med Bertil och Göran upp till byn St Pierre. Därifrån skulle vi vandra till toppen av Le Pouce, 820 möh. Denna spektakulära topp ser vi från båten i hamnen. Det blev en strapatsrik klättring. Utsikten var fantastisk. Vi vandrade sedan en mindre frekventerad stig hem till Port Louis, 4,5 km. På kvällen var svenskgänget på ett ganska misslyckat restaurangbesök på in indisk restaurang. Inga öl eller vinrättigheter kan vi till nöds stå ut med en söndag men att de bara har en flaska kallt vatten till sju man var ett bottennapp.

26-29/9

Ann-Christin hittar en frisör som klipper en superkort och snygg frisyr för 50 kr. I ”tyggatan” hittar hon fina ulltyger för 50-75 kr/m. Ny blå lakansväv i ren bomull som skall bli nya lakan till Lovisa inhandlas också. 240 cm bred för 30 kr/m. Det blev 11 meter. Som sagt vissa saker är nästan gratis här.

Vi får hjälp av en fransktalande granne att ringa till marinan i St Pierre (Reunion) för att kolla om det finns plats i marinan. Han meddelar att det finns plats för tre-fyra båtar upp till 12 m och 2 m djup. Det har blivit trångt i marinorna nu när ingen längre vågar gå genom Röda Havet på grund av piratrisken. St Pierre är klart bästa alternativet på Reunion så detta besked var ett glädjebesked. Så vi avropar det vi handlat taxfree till leverans den 29/9 samt gör upp med marinan. (60 kr/dag inkl el o vatten). Den 27:e gick svenskgänget till en kinarestaurang i Chinatown som taxichauffören rekommenderat. Den klart bästa kinamat vi inmundigat någon gång, och det kostade nästan ingenting!

På morgonen den 29/9 släpper vi förtöjningarna och lägger till vid den ”höga muren hos Customs” för utklarering. Mannen från Immigration hade vaknat på fel sida alternativt bråkat med frun och spelade ut hela sitt register på maktfullkomlighet. Men genom att inte gå i svaromål så lugnade han ner sig och inga hotelser genomfördes. Denne man är definitivt undantaget som bekräftar regeln. Alla vi mött på denna ö är mycket trevliga och vänliga. Det är inte bara besättningen på Lovisa som trivts. Alla seglarna är mycket positiva till atmosfären som genomsyrar ön och dess innvånare. Dessutom har de ett underbart klimat som passar oss frusna nordbor. En av de få öar vi besökt som vi längtar tillbaka till eller skulle kunna tänka oss att bo kortare perioder på (bara drömmar).

Torsdag 29/9 – Fredag 30/9 Segling till Reunion, St Pierre 141 nm

Fyra timmar motorgång längs med ön sen blev det segling i behagliga vindar hela vägen till Reunion. Inloppet till St Pierre är smalt och under vissa omständigheter omöjligt att ta sig igenom. Det ”kokade” rätt rejält i inloppet men det gick bra. Två dagar senare gick det däremot inte. Men lite tur får man ju ha i detta gemet. Här ligger man gratis första veckan. Därefter kostar det 90€ per påbörjad vecka.

Under de sista timmarna innan vi angjorde hamnen seglade vi längs med öns sydsida. Reunion är definitivt en av de mest inbjudande öar vi sett från sjösidan. Bergen är upp till 3000 m höga och sluttar ner mot havet. Allt är grönt och byarna ligger utspridda med vidunderlig utsikt över havet. Alla som bor på denna ö har ett riktigt A-läge.

Inklareringen gick som alltid ”i Frankrike” lätt som en plätt. Vi fick en bra plats i marinan. Redan samma dag gick vi till turistinformationen för att skaffa kartor och information om ön. Vi bokade en hyrbil för tisdag – torsdag i veckan därpå. Fisk till middag inhandlades eftersom vi inte fått napp på resan hit.

Lördag – söndag 1 – 2/10

Här finns en jättemarknad med frukt och grönt en gång i veckan (lördag) så det fick bli dagen första mål. Den är helt i det fria på en avstängd gata en bit utanför stan. Trafikkaos råder som alltid när Frankrike är inblandat. Man parkerar på trottoarer och i mitten på gatorna. Sen får fotgängarna klara sig bäst dom kan. Här hittade vi en mycket trevlig batikvävnad som vi inte kunde avstå ifrån. Det var konsthantverk från Mozambique. Därifrån härstammar de flesta svarta som finns på ön. Ytterligare en bit utanför stan finns en Jumbo butik. En stormarknad som har allt. Här hittade vi den lammstek vi sökte som skulle bli kvällens middag. Göran, Bertil och Agnes på Panacea var gästerna. Lammsteken var mycket mör och blev väl uppskattad. En trevlig kväll!

Söndagen gick åt till att läsa på i Lonely Planet inför de kommande tre utflycktsdagarna.

Tisdag - torsdag 4-6/10. Tre bildagar med en Toyota.

Första dagens utflykt gick till bergstoppen Cirque de Cilaos, ca 2000 möh. Motorväg till St Louis och därefter 500 kurvor serpentinväg till denna fina bergsby. Vägen upp var bland det vackraste landskap vi färdats i. Väl uppe letade vi rätt på turistinformationen och fick kartor över vandringslederna. Vi valde en som tog två timmar tor. Medhavd lunch avåts i halvlek med en vidunderlig utsikt över byarna och dalgångarna. Det var dock en ganska strapatsrik vandring där varje steg skall lyfta de där 80 kilona ca 20 cm eller bromsa tyngdlagen på nedfärden (vikten gäller förstås ???? )

Dag två gick till Cirque de Salazie med byn Hell-Bourg som slutmål. Om möjligt ännu vackrare landskap än dag ett. Färden gick långa perioder i dalgångar med höga berg runtomkring. Vattenfall kastar sig ner för bergssidorna. Hell-Bourg är känt för sina vackert målade Creolska hus. Byns kyrkogård är också omnämd i litteraturen och var väl värd ett besök.

Hemfärden gick österut. Där passerade vi de enorma lavafält som runnit nerför berget ända ner till havet så sent som 1976. Vulkanen är aktiv med jämna mellanrum och det bor inte några på denna del av ön. Kyrkan i Piton St Rose blev nästan dränkt i lavaströmmen men är åter framgrävd och fungerar igen.

Tredje dagen körde vi efter ett tips vi fått till Piton Maido, 2200 möh i området Cirue de Mafate. Härifrån denna utsiktsplats kan man se ner i en jättelik dalgång. Ca 700 meter ner finns det några små byar som man endast når med helikopter eller till fots på smala stigar. I luften surrade det minst tre helikoptrar varav den ene flyttade byggnadsmaterial i skytteltrafik från plattan där vi stod till botten av ravinen. Normalt tröttnar jag (läs Anders) på utsiktsplatser efter några minuter men här var det verkligen en unik plats. Hur lever dessa isolerade byar, skola, sjukvård försörjning mm. Efter en timmas studerande av denna unika plats drog vi vidare till den bästa playan på hela ön (de är inte så många och långa) nämligen till St-Gilles-les-Bains. Lunch och en skön siesta efter dessa tre mycket trevliga dagar. Tilläggas bör att vi hade maximal tur med vädret. I bergen regnar det normalt varje dag och molnen ligger lägre än topparna. Ofta blir det kallt (15 C) och inte så kul att vara där. Men vi hade som sagt var soligt, varmt och inte blåsigt.

Fredagen den 7/10

Sovmorgon efter tre långa dagar var verkligen skönt. Fyndar tre par halvlånga byxor vid en utförsäljning för 78 kr/st. Lägg till en nolla för samma byxor i Sverige. Göran, som seglat med Panacea i tre månader som crew, skall mönstra av och hem till Sverige. Bjuder på fint restaurangbesök på en trevlig fiskrestaurang. Gott och trevligt! Kul att ha gjort din bekantskap!

　

8/10 – 12/10

Dessa dagar har ägnats åt förberedelser för nästa överfart. Har även passat på att serva datorerna, fixat program samt ”städat i dom”. Efter det att vi lämnat bilen har det i princip blåst mellan 10 och 18 m/s. Mycket mulet vissa dagar, dock inte speciellt mycket regn här men desto mer i bergen. Vi är bara två (svenska) båtar här ännu men det är flera på gång hit från de vi känner. Vi är dock färdiga med Reunion för denna gången efter snart två veckor. Vi planerar att gå den 17:e på måndag om vädret tillåter. Siktar på Durban men har Richard Bay som reserv om det blir dåligt väder eller vindarna bär ditåt.

Sammanfattning om Reunion

Vi har haft två mycket givande veckor på denna gudsförgätna plats. För er som är intresserade av att vandra i vacker natur ni kan lätt spendera tre månader här. Här är lätt att leva och prisnivån är bra, billigare än i Sverige. De kör bil mycket disciplinerat. Sätt ner foten på ett övergångsställe och de tvärnitar. Vädret är perfekt. Att äta ute på restaurang är däremot ganska dyrt här. Och så är här sååååå vackert!

Hälsningar från Anders o Ann-Christin