Resebrev 73 2012-01-09 - 2012-02-07

Detta resebrev avhandlar seglingen till St Helena samt 11 dagar på denna trevliga och annorlunda ö.

Seglingen till St Helena 13/1 - 27/1 tog 14 dagar för 1745 nm och blir beskedliga ca 5 knop i snitt.

Dygnsetapperna i kronologisk ordning: 92, 169, 154, 141, 120, 111, 84, 79, 100, 122, 130, 138, 124, 129, 52

13 - 14/1 Avresan

Kom iväg kl 10 och fick fin segling runt Godahoppsudden. Detta tog ca 4 timmar. Därefter blev det bidevind under några timmar då vi fick gå längs med kusten innan vinden vred så vi kunde gå direkt på målet, St Helena. Svaga vindar så första dygnet blev det bara 92 nm. Men vi såg massor med delfiner, några sälar som låg lojt på rygg och solade sig samt tre valar som simmade runt båten. Att se valar från båten är stora händelser för alla seglare. Men också lite skrämmande. Riktig närkontakt undanbedes!

Det sista vi ser av Sydafrika är Kapstaden med Taffelberget som försvinner i solnedgången. Vackert även från sjösidan.

14 - 16/1

Andra dygnet fick vi mycket vind och gjorde rekordfart. Ann-Christin hade önskat sig färsk fisk till födelsedagsmiddag men att fiska i grov sjö och hård vind är inte det lättaste. Men på morgonen den 16:e mojnade vinden och det satt en tonfisk på kroken redan kl 7 på morgonen. Därmed var önskningen uppfylld och det blev tonfisk med löksås till middag.

17 - 27/1 St Helena

Vi seglade rätt på målet (310 grader) hela sträckan. 80% av tiden hade vi plattläns och därmed ett segel mot styrbord och ett mot babord. Ibland fick dom skifta plats. Enkel segling utan några överraskningar. Mestadels lätta vindar. Fick ytterligare två tonfiskar under resan. Strax före St Helena fick jag en guldmakrill men tappade den när den skulle över relingen tyvärr.

Motorgång på grund av för lite vind ca 6 timmar. Och lika många för att producera el. Vi har badat efter båten för första gången under vår resa. Vissa tider var vinden så svag att vi bara seglade i 2 knop. Då passade vi på att bada genom att hålla i badbryggan samt att ha ett rep om handleden. Skönt!

27/1 - 7/2 St Helena

Ankrade på 20 meters djup kl 1700 utanför Jamestown. Vi är 11 båtar varav 3 skandinaviska. Sundowner på Empire och sen middag på Lovisa. I brist på guldmakrill så blev det crepe med svensk svart trumpetsvamp, mums.

När vi tog ner seglet så såg vi att en lattficka hade lossnat. Storseglet är hårt slitet men skall helst hålla ända hem. I byn finns en sömmerska som åtar sig att sy ihop trasiga segel så det blev en av de första uppgifterna efter inklareringen. Hyrde bil för tre dagar, också ett måste om man skall komma runt på ön.

Ön har 4 - 5000 invånare (uppgifterna varierar) Det finns totalt 10 mil vägar. Det är den första ön vi besökt som inte har mobilt telenät. En bank och ingen bankomat. Kontanter är det som gäller. All livsmedel kommer med en båt som går i skytteltrafik mellan Kapstaden - St Helena - Ascension - St Helena - Kapstaden. Ingen flygplats men den är under byggnad (2015?)

Vi hyrde bil via turistinformationen. En gammal Ford Escort som kostade 15 pund per dag. Efter tre dagar lämnade vi tillbaka bilen och hade då lyckats köra 9 mil. 80% av denna sträcka kördes på ettans växel, uppåt eller nedåt längs med bergssidorna. Det är mycket serpentinvägar och mycket brant. Vägarna har övervägande bara en vägbana men med gott om mötesplatser. Vissa vägkrökar var så tvära att man fick backa för att komma runt. Bensinförbrukning styvt två liter /mil.

Bil dag ett.

Man får beställa guidning till de sevärdheter som finns på ön. Så första dagen åkte vi till The Briars Pavillion där Napoleon bodde de 6 första veckorna av sina totalt 6 år han tillbringade på ön. Detta i väntan på att reparationen av The Longwood House skulle bli färdig. Där tillbringade denne lille store man sin “husarrest” tillsammans med diverse sällskap av fransmän fram till sin död, allt medan det fanns en massa militärer i Jamestown som såg till att han inte kunde smita iväg på något fartyg. Huset var stort och bekvämt och det gick säkert ingen nöd på denne krigares sista år.

Vi besökte även gravplatsen som ligger en km rätt in i skogen i en mycket vacker glänta. Fransmännen har dock grävt upp kistan och flyttat den till Frankrike.

På eftermiddagen fick vi ankra om då det skulle komma två fartyg med förnödenheter, ett med mat och ett med material till flygplatsbygget. Fartyget med mat och andra förnödenheter kommer två ggr i månaden. Tur för oss att det kom när vi var här för det var helt tomt på hyllorna. All frukt och grönt tar slut efter några dagar så det var nästan lite kaotiskt i affärerna när de packade upp varorna.

Dag två med bil.

Packade lunchkorgen som vanligt och körde iväg tidigt . Skulle bestiga de tre högsta topparna (823 möh) men tyvärr var det mulet och dessa fina utsiktsplatser var helt inbäddade i moln. Så vi körde runt berget och ner till den enda stranden på ön nämligen Sandy Bay. Vägen var nästan inte farbar och fruktansvärt brant. Här var dock skräpigt efter diverse fester som tydligen försiggår här. Stora försvarsmurar finns överallt, Sandy Bay inget undantag.

Det finns bebyggelse nästan överallt längs med vägarna. Besökte en affär som låg alldeles för sig själv och fick en mycket trevlig pratstund med ägarinnan till denna lilla butik. Det finns nästan ingen som producerar livsmedel trots att det ser ut som det borde gå alldeles utmärkt. En riktig lantgård såg vi med lite nötboskap idag. Det borde gå att ha tusentals får i detta landskap.

Senare på dagen lättade molnen och vi vandrade upp på den berömda Dianas Peak med sina tre toppar. Här har man en fantastisk utsikt över hela ön. Men det kändes i benen dagen efter.

Dag tre med bil.

Det tredje “måstet” på ön är Plantation House. Där bor Guvernören med familj. Guidad visning en gång per vecka. Vi tog med oss Bertil och Agnes på Panacea som anlänt kvällen före. En vacker 1700-tals byggnad, väl underhållen och vackert möblerad. I trädgården betar fem stycken landsköldpaddor varav Jonathan är äldst med sina 177 år.

Därefter åkte vi västerut till Thomson´s Wood. Mycket vackert landskap, lite som Brösarps backar fast brantare. Kvällen avslutades på Orange Tree Oriental Restaurant med en trerätters mycket god (och rätt så dyr) middag.

Efter det att vi lämnat bilen så var det bunkring som gällde. Affärerna började få in varorna från båten och vill man ha frukt och grönt så gäller det att kämpa på. Youghurt är en annan färskvara som inte finns här alltid. Men vi fick det vi behövde och börjar så smått att förbereda för avfärden till Trinidad. Men först skall vi klättra upp för Jakobs Stege. Mitt i Jamestown startar en trappa med 699 trappsteg med en trapphöjd på 11 tum (28 - 30 cm) Denna slutar i den övre delen av stan. Det byggs mycket “uppe på hyllan” med en utsikt över havet som bara är magnifik. Trappan är dock från 1829 och gjordes för att transportera förnödenheter till den övre regionen.

Sammandrag St Helena

Det mesta är som ett litet Sydafrika här på ön. Priser och löner är ungefär detsamma. 60% av befolkningen är anställda av staten. Det vimlar av tulltjänstemän och det finns också många poliser. Normallön för en statsanställd “alltiallo” är 91 - 96 pund per vecka. Poliser ca 100/vecka. Så det är ju inte så fett för invånarna med tanke på att priserna ligger på 60 -75% av det svenska kostnadsläget. Kriminaliteten är dock inte som i SA. Här låser man inte om sig och lämnar nycklarna kvar i bilen. Här finns en radiostation och den är reklamfinansierad. Den drivs av Mikael Olsson (svensk) sedan många år. Vi och Panacea avlade ett besök och blev intervjuade om våra resor över de stora haven.

Jamestown är ett mysigt litet samhälle och husen är väl underhållna (de flesta). Utbudet är dock begränsat pga det något konstiga läget mitt ute i atlanten. Människorna är mycket vänliga och hälsar och vinkar och vill gärna ha en pratstund. Vi har trivts mycket bra här under vår vistelse. Vädret är som en svensk bra sommardag, inte mycket nederbörd vid denna tiden på året. Ankringen kan vara mycket rullig men vi har haft tur. Vi har kört med egen dinge till en betongkaj. Men det kan bli så mycket dyning så att ingen båt kan lägga till. Vi har haft besök av ett charterfartyg men det är inte så vanligt förekommande. Om de har otur så kan de inte komma iland pga vädret!

Vad händer nu?

Vi planerar att gå på tisdag morgon 7/2. Vi går direkt till Chaguaramas på Trinidad. Det är ca 3500 nm och beräknas ta ca 4 veckor beroende på vindarnas styrka. Där skall Lovisa upp på land och listan är lång på underhåll som skall utföras innan vi drar norrut genom Karibien. När vi kommer till Trinidad så är ju faktiskt vår Jordenruntsegling genomförd. Men vi ser mycket fram emot att återse några av de Karibiska öarna innan vi tar sista långseglingen mot Azorena och vidare upp till Skottland. Sen är det bara Nordsjön kvar så är Lovisa hemma!

 

Varma Hälsningar från St Helena    

Anders o Ann-Christin